F@%k your punkrock en gång till!

Baltimoreetiketten A389 har släppt sin tredje gratissamling/mixtape, som består av femtiotvå  (!!) låtar av lika många band. Vi snackar hård, skitig metallisk hardcore, power violence och crustig sludge av band som Seven Sisters Of Sleep, Integrity, Dead American, Low Places, Junior Bruce, Gehenna, Full Of Hell, Young And InThe Way, The Love Below, Eddie Brock, Pick Your Side, Children Of God etc etc. Plocka hem den och avsätt två timmar till ren och skär rens.

Slanga hem den här: TANKA HARDCORE!

Dead Ending, som är en kombo av folk från Rise Against, Articles Of Faith, The Bomb och Alkaline Trio, har släppt sin självbetitlade tolvtummare på Alternative Tentacles och från vad jag har hört kommer den att döda alla som hör den. Old school HC FTW!

Köp här och lyssna här.







För den som inte känner till OFF! så består bandet av fucking Keith Morris. Resten är för mig helt ointressant. Visst, snubbarna i bandet har varit/är med i legendariska band som Red Kross och Rocket From The Crypt etc. bla bla bla. För mig är det faktum att Keith är med i bandet den allt överskuggande faktorn. Om man vill vara elak kallar man detta Black Flag pt 2 eftersom det i princip låter exakt som på Nervous Breakdown. Men elak vill man ju inte vara när musiken bandet lirar gör en så vansinnigt glad att man bara springer runt i cirklar tills man kräks och svimmar.

Bandet har släppt fyra ultrakorta vinyleps och sedan klumpat ihop dem på en cd (med den logiska titeln The First Four EPs), plus ytterligare två eps, varav den ena är en liveinspelning, och har nu släppt sin första riktiga - och självbetitlade - fullängdare på Vice Records. Sexton spår på ungefär samma antal minuter. Inget lullull, inget onödigt runk. Bandets filosofi är enkel. Låtarna ska vara korta och Keith måste får skälla på sånt han inte gillar. Vid ett tillfälle klagade en av bandmedlemmarna att han tyckte att man gott nog kunde upprepa bryggan och refrängen en gång till på slutet så att låten blev 1:12 istället för 56 sekunder. Han blev nedröstad.

Bilderna till vänster visar kassettutgåvorna av bandets två plattor (eller ja, det beror på hur man räknar) från Burger Records. Naturligtvis har jag köpt taperna istället för cd. Punk för fan!


Rock out w/ your cock out!

Short sharp shock #1

RBS rekommenderar i korthet:

The Greenery - Spit & Argue
2011, Prosthetic Records

Grym kalifornisk hardore med metallinslag. Mycket nittiotalsfeeling med arg-som-fan-sång och lite power violencevibbar emellanåt. Ett av de bättre släppen i genren under förra året.







Unrest - S/T
2011, Rising Riot Records

Tysk crustcore som låter lite som om Tragedy skulle släppa in lite death och grind i sin melodiösa hardcore. Massor med tyngd och fart och dystert klingande melodier. Gratis nedladdning från skivbolaget.






NoFX - Hardcore Covers ep
2011, Fat Wreck

Grabbarna i NoFX gör covers på gamla punkdängor och gör det riktigt bra. Med låtar av bla Agnostic Front, Sin 34, DOA och Battalion Of Saints. 





Death Grips - The Money Store
2012, Third Worlds

Ny platta/mixtape med Death Grips. Industriellt sneglande rap med skönt oljudande slingor och beats. Lite som om Busdriver skulle para sig med Consolidated. Elakt och obehagligt. Fast bra.








¡Olé!

Daily news, daily news, read all about it!

En av årets bästa eps ligger uppe på bandcamp; det är spliten mellan Divider och Colony. Ultratung hardcore från båda. Slanga hem den gratis. Öppningsspåret, Tide Lungs, från Divider är en av årets bästa låtar.


Idag pushar vi lite extra för A389 Recordings som i dagarna släpper en hel bunt med bra plattor, bland andra PICK YOUR SIDE, COUNTDOWN TO OBLIVION, THE LOVE BELOW, EDDIE BROCK och CHILDREN OF GOD. Snurra in på deras hemsida och lyssna på banden. Och beställ något från ett av nutidens allra bästa skivbolag.




Senaste videon från suveräna Young And In The Way.

The Gathering from 93 Million Miles on Vimeo.

The dead shall rise form their grave / To destroy all mankind

Gallows - Death Is Birth
2012,

Brittiska Gallows återvänder/återuppstår här med nya sångaren Wade MacNeil (tidigare i halvarsliga Alexisonfire) och ett mycket tydligare hardcoreljud än tidigare. Öppningsspåret, Mondo Chaos, har alla möjligheter att bli en riktig fylledänga på deras livespelningar, med sin uppspeedade UK Subs-attityd och sväriga refräng. De resterande fyra spåren är ren och skär brittisk aggrohardcore med massor av hetsiga tempon och huliganvibbar i de rockigare delarna. Man kan, precis som på bandets tidigare album, även känna av en viss metallisk influens men här blir den ett komplement till hardcorestilen snarare än en rival till den. Även fast jag gillade Grey Britain som fan och föregångaren likaså, så är detta ändå ett steg i rätt riktning. Mer ös, mindre arenarock. Gott så.

Power Violence Wonderland #1: Eddie Brock

Eddie Brock - Brand New Day 7''
2012, A389

Venom kallades den Belgian Bluemuskulösa superskurken och tillika ärkefienden (en av många) till Spindelmannen, men hans riktiga namn var Eddie Brock. Huruvida detta har något med power violencebandet Eddie Brock att göra har jag ingen aning om, men musiken de spelar är onekligen muskulös, hyperaggressiv och testosteronstinn. Med en speltid på omkring sex minuter är Brand New Day en mycket kort affär. Bara ett par av spåren passerar minuten och vad vi bjuds på är gammal hederlig Slap-A-Hamhardcore med massor av rasande blast beats, punkiga riff, supertunga breakdowns och en sångare som låter ungefär som en tjurig, dyngpackad, kedjerökande gorilla. Texterna är bitska, arga och ibland riktigt roliga, såsom i Demoralizing Banter där sångaren skäller "Here's your fucking moshy part you stupid motherfuckers!" just när låten mullrar ned i ett moshigt breakdown i värsta S.O.D-stil. Allting är som sagt över ganska snabbt, men eftersom låtmaterialet är så pass starkt och hookigt lyssnar man gärna på Brand New Day flera gånger på raken. En annan skön sak med Eddie Brock är att bandet inte försöker sig på några stora progressiva åthävor med den här stilen. Det låter ungefär som det gjorde när Spazz, No Comment, Neanderthal, Lack Of Interest och de andra startade power violencestilen, fast lite bättre producerat. Inget drygt runkigt meckade, bara ren och rå hardcore. Precis om när den är som bäst. Bandets självbetitlade ep finns att tanka hem gratis på deras bandcamp, här.

Rise of the Rats

Empire Of Rats - No Peace
2012, Get This Right Records

De här grabbarna lirar tung och snabb modern hardcore med influenser av allt från moshig NYHC och old schoolsnubbar som Sick Of It All, till metallisk ClevoCore och Slayer. Det är brutalt och ilsket men väldigt välgjort på alla plan, från den öppna men blytunga ljudbilden till de fistpumpinducerande men samtidigt avskalade låtarna som aldrig ges möjlighet att bli tråkiga eller upprepande. Naturligtvis bygger Empire Of Rats musik på brutala thrashiga hardcoreriff och högt tempo men är ändå, för stilen, tämligen dynamisk. Sköna Slayerriff och en grym trummis tillsammans med en skön, gruffig mellanregistersångare och välintegrerade mörka Integritymelodier gör denna ep till en av årets skönaste mos-epn hittills.

Kill Theme For American Apeshit: +HIRS+

+HIRS+ - Worship 7''
2012,

Ok. Här går det fort. Jävligt fort. Tänk Agoraphobic Nosebleed fast kanske inte fullt så självmedicinerat. Det är alltså trummaskinsgrindcore vi talar om. Fast bra sådan. Normalt sett undviker jag slika orkestrar som de vore vardrypande tjackhoror på en Cinderellakryssning, men här gör jag ett undantag. Jag gillar helt enkelt inte trummaskiner i någon form av rockmusik (Godflesh undantaget naturligtvis) men här gör man det så vansinnigt bra att det inte stör mig. Tvärtom lyckas man lägga in riktigt sköna rytmer, omöjliga blast beats och spejsiga fills som lyfter resten av musiken en bra bit. Musiken då? Ja, den är sådär rakbladsvasst snabb (duh!) som man vill att den ska vara och gitarrshreddig utan att bli löjlig, det är tungt som fan och sångaren låter som om han gått alldeles för länge utan sin psykofarmaka. Sköna samplingar i power violencestil och grymma dissonanta inslag i riffandet gör att +HIRS+ är något utöver det vanliga. Lite som om man blandade vilt från Pig Destroyer, The Locust och AgNb, kan man säga. Allt deras inspelade material finns att slanga hem gratis på deras bandcamp, så sluta hitta på ursäkter och rulla in här och dra hem lite grind att skrämma grannarnas katt med.