I will ride the wings of darkness/fuck your blessed trinity

Jag har alltför mycket skit att göra idag för att göra en översättning av uppdateringen till Sound Out The Braillebloggen, så jag länkar till den här istället. Där finner du en recension av Toxic Holocausts senaste alster Conjure & Command. Plattan finns även på Spottan.

What is it? Caught in a mosh!

Xibalba - Madre Mia Gracias Por Los Dias
2010, Southern Lord

Xibalba lirar mullrande, nedstämd hardcore med en rejäl överdos metal inslängd. Med tyngden framförallt på chuggande midtemporiff och en vagt Hatebreeddoftande attityd blir resultatet väldigt lätt att gilla, även om kvaliteten på riffen ibland kanske är lite svajig och sången ibland känns ett uns stagnant. I sina bästa stunder frammanar Xibalba smaker av såväl traditionella NYHC akter som Sick Of It All, som tidiga Korn (!), Slayer, Sepultura och tidigare nämnda Hatebreed. Tyngden är ofta förkrossande och jag imponeras stort när denna tyngd följer med in i snabbare låtar, som Obituary, där den ofta är svår att kontrollera. Detta är en platta som snurrat ofta hos mig senaste tiden fastän jag egentligen inte är något fan av stilen, så något gör bandet uppenbarligen rätt.

Harm's Way - Isolation
2011, Closed Casket Activities

Isolation är Chicagobandet Harm's Ways senaste alster vars innehåll utgörs av en snuskigt tung mix av hardcore och metalinfluenser, precis som Xibalba. Plattan formligen dryper av ett pyrande ursinne och drar snabbt åt snaran runt lyssnarens hals med det slirande noiserockstrukturerna i öppningsspåret Scrambled och släpper inte taget förrän dryga trettio minuter senare. Under denna halvtimme serveras bland det bästa jag hört i genren de senaste åren. Hastigheten överstiger sällan midtempo men variationen är ändå beundransvärt dynamisk: man kastas mellan små noisepartier och vagt industriella metaltoner (framförallt i spåret Becoming), malande mosh/metalcore och supersvängig D-beat hardcore utan att det känns oregerligt eller förvirrat. Jag får ofta en bismak av power violence under resans gång vilket bara kan ses som en fördel. Jag imponeras om och om igen av bandets musikaliska förmåga; man lyckas knåpa ihop suveräna låtar med mycket små medel och en stor del av detta beror nog på hur bra man lyckats klämma in sköna detaljer i låtarna; små melodiösa partier, dissonanta vridningar och uppfinningsrika trumfills. Avslutande episka Pretender är en av årets absolut bästa låtar, alla kategorier.

In on the kill taker

Wugazi! Hur resonemanget än gick då man bestämde sig för att göra en mashup mellan Fugazi och Wu-Tang Clan så gillar jag resultatet som fan.

Sweet Release by WUGAZI

Sleep Rules Everything Around Me by WUGAZI