They're fucking with me subliminally...

Ok. Det är ingen vits att dra ut på det. Ut med det bara: Vad fan!?

Vad tänkte de med på Axa när de okejade den här designen? Vem är den skyldige? Har han (kan ju faktiskt vara en hon också) fått sparken än? Har han (hon) fått erbjudande om ett bättre gig hos något dunkelt Propagandaministerium, som designer av subliminala meddelanden?

Om ni inte fattar vad jag menar kolla då in följande bild och se om ni inte hajar nu.














Ni ser den, vad? Kuken. Försåtligt dold i bilden, till synes menad att föreställa ett av den, av glädje, hoppande mannens ben. Men det är ju alldeles uppenbart vad det föreställer, eller hur?

En penis, en manslem, en drule, en skinnflöjt.

I korthet: en kuk.

Man kan bara med tilltagande oro tänka sig varför man så lömskt inlemmade (!!) denna tingest i designen. Är det en ledtråd om hur drycken kan tänkas smaka? Eller kommer kanske innehållet i drycken att ha samma förslappande effekt på användarens könsorgan som den till synes slätstrukna lemmen på omslagsbilden? Eller har det något med innehållet att göra? Är det kanske en ledtråd till vad vi kan tänkas kunna finna om vi skulle få för oss att syna dryckens produktionsprocess lite närmare?

Tanken svindlar.

Kanske det bara är ett ärligt misstag.

Kanske man bara missat att den hoppande mannens ben ser ut som en stake, en köttpåle, en drake, en fanbärare. Med andra ord, en kuk.

Men på något sätt verkar detta långsökt.

Någonstans sitter en grafisk designer just nu, på vilken reklamfirma Axa nu kan tänkas använda, och asgarvar.





Dagens spellista:

Brant Björk - Gods & Goddesses
Worm Ouroboros - Worm Ouroboros
Naam - Naam
Various Artists - Wierd Compilation Vol. 2
Holy Mountain - Bloodstains Across Your Face In Decline

The Decline Of Western Civilization - Evan Wrights reportagebok om USAs "förlorade stammar".

Dagens boktips


Man kanske kan likna Evan Wrights reportagebok Hella Nation lite grann vid en, i förbifarten hastigt utförd pulstagning på en amfetaminpåverkad skinhead på väg till ett ultrareligiöst kkk-möte.

Den är nervig, snabb och, inte sällan, faktiskt riktigt rolig på ett ofta lite perverterat sätt.

Den består av ett drygt tiotal artiklar skriva för så vitt skilda publikationer som Rolling Stone, Hustler, LA Weekly, Men's Journal och Vanity Fair under decenniet mellan 1997 och 2007.

Evan Wright började sin skribent/författarkarriär som manusförfattare av pornografiska filmer i Kalifornien; ett hantverk som gav rikligt med tid över för hans två stora passioner under den tiden: få sparken från nya jobb och drogmissbruk.

Så småningom (och efter en förbryllande anställningsintervju där en drogpåverkad Evan mest satt och småsov) hamnade han på den världs- och ökända herrtidningen Hustler, under ledning av dess frispråkige ägare Larry Flynt, där han sattes i arbete med att recensera porrvideofilmer dagarna i ända.

Det var under sin tid på Hustler som han skrev, med bara ett modikum av nykterhet i kroppen, reportaget Heil Hitler America, som tog honom till (om ni tillåter min något förvirrade liknelse) hjärtat av den nordamerikanska kontinentens allra vitaste undersida, Aryan Nations hemvist i Hayden Lake, i Idaho.

Detta reportage sätter lite granna takten och tonen för resten av Hella Nation, där ett till synes kallt och objektivt prosaiskt språk låter allehanda galningar, eko-terrorister, skinheads, porrskådisar, förbrytare och avfällingar komma till tals utan att varesig fördömas eller prisas av författaren.

Men mycket snart inser man det geniala i Wrights stil; begåvad med öra för hur folk faktiskt pratar, och en vilja att lyssna snarare än att föra en dialog med de han intervjuar, låter han alla, såväl dårarna som de något sånär vettiga komma till tals så tydligt och med en sådan skärpa och självklar enkelhet att han aldrig behöver lägga in några egna värderingar i texten. Man kan ofta mycket tidigt i Wrights reportage läsa sig till var hans egna åsikter ligger i ämnet även om de aldrig tydligt uttalas.

Och så fortsätter det, i artikel efter artikel, i ett berusande och ursinnigt tempo, och varesig det handlar om ekoanarkister, skateboardfenomenet Jim Greco och hans Piss Drunks, rockbandet Mötley Crüe, storbedragaren och nätporrpionjären Seth Warshavsky eller taxidanspalatsens kvasiprostituerande av behovet av mänsklig närhet, så dras man snabbt in i de, ofta bisarra berättelserna, liksom uppslukad av Wrights nästan vouyeristiska nyfikenhet.

De människor vi möter i boken är ofta de vilsna, ensamma, brutna och nedtrampade eller de som sedan länge tappat all förmåga till empati, omtanke och ömhet. De är den amerikanska kontinentens underdogs och losers, de som aldrig syns i mediaskvalet. De som Wright kallar Amerikas förlorade stammar.

De är de röster som vanligtvis aldrig får komma till tals, de som ingen lyssnar på. Och visst, mycket av det de säger är både sinnessvagt, förvirrande och upprörande, men det är just det som blir så intressant i Wrights reportage: han låter dem komma till tals så att vi får ta del av deras förvirring och utstötthet.

Och sedan slås man naturligtvis av alla dessa människors beredvillighet att, trots det bitvisa användandet av smeknamn och pseudonymer, låta sig själva och hela sin värld exponeras för potentiellt miljontals läsare världen över, utan några som helst reflektioner eller någon tvekan. Den uppenbara viljan, eller kanske till och med, behovet, av att synas är så mycket större än den möjligt negativa påverkan denna exponering kan komma att ha på deras liv och relationer att man aldrig ens, för ett ögonblick, tvekar att fläka upp hela sitt liv till allmänhetens åskådan.

Köp! Läs! Njut!


--------------------------------------------------------------------------------


På dagens spellista hittar vi följande:

Jesu - Opiate Sun EP
Yersinia - Lejonhjärta EP (Gratis nedladdning härifrån)
Fuck The Facts - Unnamed EP
Skarhead - Drugs, Music, Sex
Joe Buck - Joe Buckyourself
Lo-Pan - Sasquanaut

Captain's Log: Star date ...whatever.

Svartpåven med cigarr (troligtvis en Padron) får inviga Raised by Snakes första post. Här kommer allehanda raljeringar, infall, ofog, åsikter, upptåg etc att inlemmas, i en salig röra, med smått och gott av diverse slag.

Vagt nog?

Det är precis det som är meningen, gott folk: skit i gränserna, spräng ramarna. Det kommer att bli mycket musik, mycket film, mycket litteratur. Med andra ord saker jag finner intressanta.

För tillfället lämnar jag er dock med ett litet filmtips: kolla gärna in dokumentärfilmen The Fake Trade. Den finns att se lite varstans på internätet och kan säkerligen slangas hem via bittorrent för den som så önskar.

Det är en både underhållande och djupt fascinerande dokumentär som ger en riktigt ingående och rikligt detaljerad bild av piratkopieringens märkliga värld, där det inte bara lönar sig att göra ripoffs av märkesvaror, kläder och mediciner, utan även har visat sig att det är billigare att göra fejkade hönsägg medelst lite kemiskt gegga, än att föda upp höns och sälja äkta vara!

Nåväl, tills vi möts igen,
good speed and god luck, (Weedeater)