På grund av en djup men sällan uppträdande karaktärsdefekt kunde jag inte motstå dessa vinyler när jag hittade dem på en second-handbutik (jag vägrar kalla det loppis då det antyder loppmarknad, vilket i sin tur antyder fler försäljare vid separata bord eller stånd, snarare än en enda överviktig rumänska med grov skånsk brytning omringad av minst ett sekels skräpsamlande) i en gammal lada utanför Höganäs.
De andas sent sextiotal och tidigt sjuttiotal, cocktails, dålig schlagermusik (the only kind), fanér, Aston Martin och en sval, trotsig likgiltighet inför världens bekymmer. Jag har hittills inte vågat lyssna på någon av skivorna. Inga av titlarna verkar lovande då merparten är på tyska: smaka till exempel på Wer weint denn schon um einen Mann eller varför inte Mein Herz schlägt daba daba dab eller den engelskt betitlade I was Kaiser Bill's batman, så kanske ni förstår min tvekan.
Jag nöjer mig istället med att betrakta dem som idealiserade sinnebilder av en svunnen tid; en tid som kanske aldrig riktigt har funnits, förutom som missminnelser av hur saker och ting var, i våra medvetanden.
Just nu snurrar:
Nails - Uncertain Death
Exodus - Exhibit B: The Human Condition
Marduk - Wormwood
Misery Index - Heirs To Thievery
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar