Let's bring it all down! Pt 2

"Chaos

chaos
chaos
chaos
don't give a fuck"
Disorder, The Exploited

Toronto Star: Brutal spectacle failed a city and its people
Washington Post: Vandals mar summit protest in Toronto
Telegraph: More than 500 arrested in violence
Dagens Nyheter: Kravaller på gatorna i Toronto
BBC: Papering over the cracks or a 'violent agreement'?
Infowars: Toronto police rough up journalists, arrest peaceful protestors at G20
Mer från Infowars






Spellistan:

Bad Religion - Generator, No Control, Against The Grain
Watain - Lawless Darkness, Sworn To The Dark

Summer time and the livin's easy

Midsommarbakfyllan har så sakteliga börjat ebba ut och solen steker medan jag lojt ögnar igenom senaste numret av Close-Up och läppjar på en kall lager. Viljan att röra sig längre än avståndet mellan kylskåpet i köket och gräsmattan på tomten är obefintlig. Jag slöläser lite i Roslund & Hellströms Odjuret och nynnar Sublimelåtar för mig själv medan frun sitter i skuggan på altanen och löser korsord. Vi är båda mätta på umgänge. Skönt med en riktigt lat dag i solen. Fan vad skönt det är när det är tyst ibland.


Spellistan:

Fågelkvitter, spraket från en nytänd grill och pyschet från en öl som just öppnats.

Screaming skull sent out to die. Living mandatory suicide

Lite midsommarslammer för alla er som tröttnat på grannens jävla dragspelsmusik. Ny video med Coliseum, från nya plattan House with a curse och ny video från Slayer... f'låt, Stonesour ska det vara. Blev lite förvirrad. Trodde det var en Slayerlåt för det låter satan i mig precis som Slayer runtomkring South Of Heaven. Nåja, rätt bra är den i alla fall. Åtminstone Slayerdelen.








Spellistan idag:
Puffball - The Super Commando
TSOL - TSOL EP/Weathered Statues CD
Prong - Rude Awakening

Unbridled Energy Pent Up Inside Of Me

Tre rekommendationer. Tre plattor jag diggar lite extra just nu. Tre NYA plattor för en gångs skull.

1.
Trash Talk - Eyes & Nines
2010, Trash Talk Collective

Sacramentobandet Trash Talks nya giv, Eyes & Nines är en fulländad uppvisning i tight, variationsrik och välkomponerad hardcore. Man blandar friskt, allt från renodlad 80-talshardcore till sludge. Med en fingertoppskänsla för minnesvärda hookar och snygga korta breakdowns lyckas Lee Spielman och resten av gänget fånga min uppmärksamhet redan från första tonen till den allra sista. Tio spår, inga fillers. Ofta med ett sjukt högt tempo a la Fuck On A Beach och andra fastcoreband, men med mer variation. Satan vad bra detta är. Enda minuset? Den katastrofala omslagsdesignen. Jävlar vad fult.

Bästa spåret: Explode (med Matt Caughtran från The Bronx som gästsångare)


2.
Masakari - The Prophet Feeds
2010, Southern Lord

När jag för första gången hörde Clevelandbandet Masakaris metallinfluerade domedagskäng på deras debut-7-tummare Eden Compromised (som för övrigt finns att tanka hem HÄR alldeles gratis, med bandets medgivande), förstod jag att detta var något alldeles extra. Deras fullängdsdebut, utgiven på Southern Lord, är en av de bästa jag har hört på länge. Med sin blandning av väl avvägda black metalmelodier, TUNG crust, bitande hardcore/grind och ren metall har man skapat en hybrid som knäcker der mesta i genren. Nog snackat. Get it!

Bästa spåret: Tempt Providence


3.
Landmine Marathon - Sovereign Descent
2010, Prosthetic Records

Med sångerskan Grace Perry i spetsen lyckas Phoenixbandet Landmine Marathon på sin senaste taggtrådsbomb Sovereign Descent förvånansvärt bra med att kombinera melodiös deathmetal (tänk Carcass omkring Necrotismplattan), svängigt hardcoregung och brutal grindcore. Produktionsmässigt kanske plattan känns lite platt; gitarren ligger lite för tung över resten av ljudet och ibland tycks mig virveln lite ihålig och smått tunn, men detta är inget som förstör lyssningen. Skönt är att de förstått vikten av att ibland sänka tempot och fokusera på kortare partier med melodier.

Bästa spåret: Justify The Suffering

Let's bring it all down!

Road Trip: Gbg

Igår gick West Coast Riot av stapeln för tredje året i rad och på menyn hittade vi såväl nya som gamla etablerade akter. Först ut, för oss som kom lite sent ned till den halvmulna och blåsiga Frihamnen i Göteborg, var Dillinger Escape Plan på den stora Svarta Scenen. Vi missade de inledande låtarna men ramlade in lagom till Black Bubblegum. DEP gjorde bra ifrån sig även om publikens reaktioner än så länge var ganska svala (klockan vara bara runt 16-snåret och folk verkade inte riktigt ha kommit igång).

Bästa Låt:Black Bubblegum


Efter ett hastigt pit stop i öltältet hastade vi över till den Röda Scenen där The Specials precis hunnit börja spela. Tuffa gubbar med tonvis med hjärta. Hatten av till farbröderna som visade att de fortfarande kan sparka din röv.

Bästa Låt:A Message To You Rudie

Samtidigt som The Specials spelade uppträdde Invasionen på Close-Ups scen. Men tyvärr blev vi tvugna att skippa dem eftersom The Specials kändes viktigare. Sorry, Dennis!


Band nummer tre på listan, och också en stor publikfavorit (även undertecknads), var Flogging Molly. Redan vid de inledande tonerna ur Paddys Lament märktes att detta var Bandet med stort B som många tagit sig hit för att se. Deras värme, humor, intensitet och fantastiska musikalitet är oslagbar. Kvällens bästa!

Bästa Låt:Drunken Lullabies och If I Ever Leave This World Alive (jag fick nästan en tår i ögat!)

The Get Up Kids uppträdde samtidigt som Molly men här var det inget snack om vilket band vi föredrog.

Bad Religion som i år firar trettio år, är ett band som inte ödslar tid. Under sin knappa timmes speltid hann man klämma in en stor del av sin repertoar från bortåt tjugotalet plattor. Till min egen stora tillfredsställelse spelade de många hits från de tidigare skivorna. Fuck Armageddon, This Is Hell!

Bästa Låt:I Want To Conquer The World

Nästa band ut var Rise Against och de startade med högt tempo i Collapse (Post-Amerika) för att sedan besinna sig. Kanske lite för mycket. Det var något med deras uppträdande som kändes lite fisljummet. Förmodligen var det inte bandets fel utan det faktum att de spelade på den största scenen och med bara tre bandmedlemmar aktiva däruppe så kändes nog scenen lite för stor. Efter en fem sex låtar rullade vi vidare för att dra på ett ett extra lager kläder eftersom det nu började bli riktigt kallt i snålblåsten.

Bästa Låt:Minor Threat, med Brian Baker (Minor Threat och Bad Religion ) och Dennis Lyxzén (Refused, International Noise Conspiracy, Invasionen etc) som gäster.

Efter nämnda klädbyte och en behövlig promenad (ryggen var helt fuck up!) lullade vi tillbaka lagom tills dess att Dropkick Murphys äntrade den Röda scenen. Efter lite ljudproblem med sången i begynnande numret (ett återkommande fenomen under stora delar av kvällen) rullade Dropkicks folkmusik/punk/hardcoremaskin igång på allvar och gjorde ingen besviken. Ett mindre bråk uppstod i vår närhet men var annars en avvikelse på festivalen.

Bästa Låt:Caught In A Jar

Irriterad att jag skulle missa Shipping Up To Boston med Dropkick Murphys (om de nu alls spelade den låten) traskade vi vidare till Close-Ups scen för att se f.d frontmannen för Dead Kennedys nya band Jello Biafra and The Guantanamo School Of Medicine med medlemmar från såväl Victims Family, Helios Creed och Rollins Band. Detta var den egentliga orsaken till att jag företog mig dagens Road Trip. Med begynnande Terror Of Tiny Town exploderade bandet i en ursinnig uppvisning i hur punk egentligen ska låta och spelas. Detta är Dead Kennedys 2.0 och det vettefan om den här versionen inte är bättre än den gamla. Trots sitt fysiska omfång, knäskador och sin ålder eller kanske tack vare det faktum att det var hans födelsedag igår, rockade Punkfarbrorn riktigt hårt och lät oerhört bra i rösten. Man hann bränna av merparten av låtarna från sin debutplatta The Audacity Of Hype plus två nya osläppta låtar (DotCom Monte Carlo och The Virus That Will Not Die) inklusive ett gäng DK-klassiker. Kul att se Dennis Lyxzén och ett par av killarna från Rise Against stå och digga backstage.

Bästa Låt:Holiday In Cambodia och California Uber Alles


Eftersom Jello Biafra & The Guantanamo School Of Medicines uppträdande krockade rejält med The Hives spelning på den Svarta Scenen missade jag merparten av Fagerstahjältarnas gig. Jag hann tillbaka lagom till sista låten och de efterföljande extranumren. Kul att se Howlin' Pelle go bananas på scen. Vart fan får karlfan sin energi ifrån?

Bästa Låt:Ingen aning tyvärr

Jag är lite besviken på att jag missade Sista Sekunden eftersom de är ett av den svenska hardcorescenens bästa nya(re) band men vi var tvugna att grunda dagen med ett par öl och några mackor innan vi rullade in på festivalområdet. C'est La Vie. Det går väl fler tåg.


Avslutningsvis måste man nog säga att festivalarrangörerna gjort ett helvetes bra jobb genomgående. Bra akter bokade, gott om bajamajor, bra spelschema (på det hela taget), gott om ställen att äta osv.

Kvällens bästa: Flogging Molly och Jello Biafra & The Guantanamo School Of Medicine.


Dagens spellista:

Tystnad, ljuva tystnad

I Will Be Heard!

Minirecension
Black Breath - Heavy Breathing
2010, Southern Lord


Black Breaths blandning av tidig 90-tals death metal och hardcorepunk är en inte helt ny uppfinning, och i all ära finns det de som gör det bättre eller åtminstone med mer personlighet. Men det är något med kombinationen av simpla skitiga black metalmelodier, dubbla baskaggar varvat med kängigt rens och nittiotalshardcoredrag, som får mitt motstånd att krackelera.

Det är ganska bra drag i de allra flesta låtarna även om inga av dem fastnar direkt. Jag har en känsla av att detta är en skiva som behöver tid att växa. Kanske just för att man inte bryr sig om hur man blandar sin Entombeddoftande metal med influenser både från åttiotalspunken och den modernare muskelhardcore som bäst personifieras av band som Hatebreed. Man lirar det man gillar och åt helvete med de som inte håller med! Produktionsmässigt låter det väldigt mycket 90-tals death metal med fokus på tyngd och det typiskt gryniga gitarrljudet och med ett uns kängpunk a la Disfear.

Bandet är ett i en nu allt längre rad med akter som befinner sig musikaliskt i ett landskap någonstans mitt emellan Metal och Hardcorepunk, dock utan att egentligen förtjäna varesig epitetet Crossover eller att kallas Metalcore (såsom det definierades på nittiotalet). Vi var många på nittiotalet som lite skamset lyssnade både på metal och hardcore/punk (som om detta vore något sorts etikettbrott!) och nu börjar dessa influenser skina igenom i de nya hybrider som dyker upp (Coliseum, The Fucking Wrath, Grave Maker etc).

Heavy Breathing är inte helt klockren, den saknar det där lilla extra, men den är ändock en lysande uppvisning i hur man på ett lyckat sätt blandar stilar utan att tappa fokus. Om man bara satte knivsudden på alla låtarna och skar bort det lilla överflödiga lullullet och gav dem en extra knyck så skulle betyget bli full pott. Som det är idag har man en bit kvar.

Spellistan:

SamBlackChurch - ST
Gogol Bordello - Gypsy Punks
LAW - Black Lodge

You can't bring me down!

I och med Rich Franklins KO mot Chuck "The Iceman" Liddell i lördags på UFC 115, misstänker många kännare och tyckare att en era förmodligen går i graven. Detta, menar man, kan nog anses som den sista spiken i kistan på Chucks karriär. Fast vilken karriär det har varit! Vilka matcher han har bjudit på! Att Rich sedan sänkte Ismannen med en slarvigt ivägvispad högerkrok mitt under en av Liddells typiskt bredarmade attacker, är lika coolt som det är osannolikt. Med bruten vänsterarm till råga på allt. Rich Franklin är en krigare. Ismannen också. Men med den här förlusten finns det risk att det är över för Chucken.

Kolla in klippet här.

I övrigt var Mirko Cro Cops submissionvinst mot Pat Berry riktigt kul medan Mac Danzigs förlust mot Matt Wiman var ett av de mest flagranta fall jag någonsin sett av katastrofalt felaktiga domarbeslut. Domaren Yves Lavigne borde få spöstraff efter sin insats.

Spellistan:

LL Cool J - Mama Said Knock You Out

Out of step with the world!

Snabbrecension
Various Artists: Flex Your Head CD
1980, Dischord

1980, efter ett trettiotal gig bröt Washingtonbandet Teen Idles upp och lade ned verksamheten; medlemmarna gick genast vidare till att skapa nya band, såsom Minor Threat, Youth Brigade och State Of Alert. Med en cigarrlåda innehållande den samlade inkomsten från bandets spelningar (ca sexhundra dollar), startade Ian Mackaye och Jeff Nelson skivbolaget Dischord, från vilken man släppte Teen Idles första och enda singel Minor Disturbance.

Detta var upptakten till vad som kom att bli en av hardcorehistoriens mest produktiva scener, från vilken dussintals band kom att skapas, flera av dem legender: Bad Brains, Void, Scream, Government Issue etc. På Dischord kom man senare att släppa såväl Minor Threats alla plattor som Dag Nastys, redan nämnda Scream, Rites Of Spring, etc. Dischord är än idag, trettio år senare, i allra högsta grad en aktiv del av den amerikanska undergroundscenen, men har nu en något mer breddad profil vad gäller musikstilar.

Samlingsplattan Flex Your Head fångar upp 11 band från DC-regionen, de flesta av dem kortlivade men dock inflytelserika på hur soundet kom att utvecklas under åren. Flera av spåren på Flex Your Head kommer från tidigare singelsläpp på Dischord (SOA, Teen Idles, Minor Threat, Youth Brigade och Govt Issue) medan andra, såvitt jag förstår aldrig officiellt släppts eller isåfall släppts på andra etiketter.

Det som sammanbinder de flesta av dessa band, förutom att många av dem har haft ett förflutet i Teen Idles (Mackaye var bassist, Henry Garfield (senare Rollins) var roddare åt dem, Nathan från Youth Brigade var sångare etc) är att de var del av samma sound, även om de ibland skiljde sig åt rent stilmässigt. De flesta valde att spela snabb agressiv hardcore med ofta ganska snabba skrikna sångpartier. Man skippade i stort sett helt allt vad intron hette och brydde sig inte så mycket om sådant överflödigt som musikalisk dynamik och konstnärlighet. Det var tillbaka till apstadiet som gällde, vilket var uppfriskande efter ett helt decennium med flåshurtig arenarock och omständlig och teatralisk heavy metal.

Ljudproduktionen på denna utmärkta samling håller än idag. Man lade ned hyffsat med tid och energi på att få till riktigt skaplig ljuddynamik, trots de minimala budgetar man arbetade med på den tiden. Många av banden och spåren på samlingen har genom åren kommit att bli klassiker inom genren. Flera av de inblandade inom scenen har dessutom hunnit bli internationella stjärnor (Dave Grohl gick från Scream, till Wool, till Nirvana, till Foo Fighters etc och Rollins gick från SOA till Blag Flag till Rollins Band osv) medan andra idogt jobbat vidare inom scenen i skuggan av dessa, framförallt Ian Mackayae och Jeff Nelson, men naturligtvis också många andra.

Plattan finns forfarande att köpa på Dischord, i såväl vinyl (bara 11 dollar!) som på CD (10 dollar) och i digitalt format. Skaffa den här.

Personliga favoriter:

SOA - I Hate The Kids
Minor Threat - 12XU
Artificial Peace - Artificial Peace
Govt Issue - Lie, Cheat, & Steal

Die For Oil, Suckers!

Toppen av isberget. Här och här är resten. Och här. Och här. Utan ände. Detta får mig osökt att tänka på några rader ur texten till Bad Religions "I Want To Conquer The World":

I want to conquer the world
expose the culprits and feed them to the children
Do away with air pollution and then I'll save the whales
We'll have peace on Earth
and global communion

Fat chance.

Don't think about it. Do it! Don't talk about it. Do it!

Jag har det senaste fem månaderna tränat ett styrke/konditionspass som är en variant av detta och detta. Det går enkelt ut på att tre till fyra gånger i veckan pressa kroppen så hårt som möjligt i relativt korta intervaller, med mycket korta återhämtningspauser mellan seten (högst 20 sekunder). Detta för att öka förbränning och styrka i kroppen. Mina pass brukar variera tidsmässigt (beroende på hur många olika övningar jag väljer) men hamnar sällan under 25 minuter. Efteråt är jag helt slut, dryper av svett och mår inte sällan lite illa.

Däremot har min uthållighet ökat, mina knän och tidigare problematiska ländrygg förbättrats dramatiskt: Jag kan nu springa i spåret obehindrat, utan att knäna sväller upp och värker i flera dagar. Visst, i början är det vidrigt. Det är mycket lätt att ge upp när det känns som värst, men arbetar man med timerklocka och stenhård disciplin kommer man snabbt att märka skillnad. Förbränningen ökar, underhudsfettet rasar, konditionen förbättras enormt, musklerna stärks och leder ökar sin spänst. Bara fördelar, alltså. Kombinerat med annan, normal konditionsträning (t ex cykling, simning, jogging etc), är detta ett fantastiskt sätt att komma i form.

Och till ett bra träningspass måste man ju ha bra musik. Detta har varit spellistan för mina träningspass de senaste två månaderna:

1.D.I. - Tragedy Again
2.Ducky Boys - Boston USA
3.Oi Polloi - Fuck Everybody Who Voted Tory
4.Propagandhi - Todays Empires, Tomorrows Ashes
5.Christ On A Crutch - In On Your Joke
6.Anti-Flag - Fuck Police Brutality
7.Circle Jerks - Coup D'Etat
8.Die Kreuzen - On The Streets
9.MDC - Born To Die
10.Discharge - Never Again
11.Black Flag - Police Story
12.Anti-Nowhere League - We Will Not Remember You
13.Anti-Nowhere League - For You
14.Negative Approach - Whatever I Do
15.Bad Brains - Pay To Cum
16.Blood For Blood - Aint Like You (Wasted Youth II)
17.Oi Polloi - Willie Mcrae
18.Poison Idea - Just To Get Away

Ladda ned och kör hårt!

Ja, jag vet att det ligger två stycken Anti-Nowhere Leaguespår efter varandra. Det blev så av misstag när jag först brände den här skivan. Jag har medvetet låtit felet hänga med eftersom båda låtarna är suveräna. Deal with it!

Skateboards from hell

Snabbrecension


Ceremony - Rohnert Park LP
2010, Bridge Nine Records

Ceremony från San Fransisco spelar en typ av punk som får det att skallra i mitt huvud som om någonting gått sönder. På ett bra sätt. Detta lösa trasiga som åker omkring därinne (let's face it: det är rätt så tomt därinne) slamrar och har sig och gnisslar så att det, trots min intensiva avsky för allting som har med dans att göra, nästan börjar spritta i mina ben. Men bara nästan.

Ceremony har efter två fullängdare och en kvartett kortare släpp hittat sin form. Den ligger någonstans i samma musikaliska landskap som den allra tidigaste hardcorepunken, a la Black Flag, Germs, B'last, Bad Brains etc, från vilken den så tydligt och ogenerat men också passionerat och helgjutet lånar sin ursinniga intensitet, sina märkliga hookar och sitt slamriga ljud. Delar av plattan fullkomligen dryper av Dischord-worship. Tänk tidiga Minor Threat, Government Issue och SFA så hajar ni förmodligen.

Den delar också bitvis samma landskap som det tidiga nittiotalets noiserockband, som Jesus Lizard och Sonic Youth, med korta skronkfyllda partier och en fjäderlätt fäbless för atonalitet.

Detta är en platta, vars variationsrikedom och attityd allena gör den till ett av de bättre punksläppen hittills i år. Att den sedan är smällfet med otroligt bra låtar är bara bacon på burgaren.





Spellistan:

Stompbox - Stress
Jello Biafra & Mojo Nixon - Prairie Home Invasion
Damaged - Purified In Pain

Hoy BRUJERIZMO pa tí satanismo!

Aztec Zombie Zorro?

Sex lemlästade kroppar har hittats i en grotta i Cancun, Mexico. Tre av dem har fått sina bukar uppskurna och sina hjärtan urplockade. De hade dessutom fått ett stort "Z" inristat på sina kroppar. Har månne Don Diego avkastat sig sin katolska tro och anammat Aztecernas sedvänjor? Läs mer i länken ovan.

Among the ruins Pt1

Dead cities

(Bilderna lånade från bla jornmark.se, abandoned-places.com & darkroastedblend.com helt utan deras vetskap.)

Download:

Die Kreuzen - Among The Ruins (från The October File)
Dead World - Neurosis Quagmire (från Collusion)

Now: Zero!

Vinylhyllan agerar Ballard-hylla idag. Detta är inte ens hälften av mina böcker av J.G. Ballard. Däremot är de bland de bästa han skrivit. Framförallt hans tidiga novellsamlingar och romaner (High-Rise, Vermillion Sands, The Venus Hunters etc) har en alldeles speciell plats i mitt medvetande. Jag hade turen att hitta alla böckerna på bilden (förutom Running Wild och The Drowned World) på science fictionavdelningen på Leanders Antikvariat i Västerås för sisådär en tjugo år sedan. Bokhögen kostade mig ynka tvåhundra, vilket nog måste anses vara ett kap, eftersom i stort sett ingen av böckerna gick att hitta i nyare utgåvor.

Det är inte helt osannolikt att en eller flera recensioner på dessa böcker kommer att finna sin(a) väg(ar) hit till RBS. Tills dess: Auf Wienerschnitzel.

Spelar just nu:

Devin Townsend - Ocean Machine

This fucking city is run by pigs. They take the rights away from all the kids

Minirecension

Various Artists: Let Them Eat Jellybeans

Samlingsskivan Let Them Eat Jellybeans, utgiven 1981 på Alternative Tentacles, är en av den nordamerikanska hardcorepunkens viktigaste plattor. Inte enbart för att den var bland de allra första, eller för att den innehöll några av den tidens allra största namn (Dead Kennedys, Bad Brains, Circle Jerks, Black Flag mfl ) utan även för att den var generös med vad man ansåg vara punk. Kom ihåg att detta var 1981, då punken fortfarande knappt hade lämnat spjälsängen, INGENTING var egentligen definierat inom genren. Detta var något som samlingens sammanställare (framförallt Jello Biafra från DKs och ägare av AT) dessutom var framsynta nog att inse: just att genren som sådan täckte in ett väldigt brett spektrum av stilar, från långsamt till snabbt, från grymt och tungt till snurrigt och synthigt - och att all bra musik inte bara kom från Kalifornien och Washington. Något som illustreras väl av det faktum att två av de 17 banden på skivan, D.O.A och Subhumans, båda från Vancouver, Kanada.

Subhumans, Vancouver

Let Them Eat Jellybeans är indelad i två strikt olika delar: på första sidan finner man det som kom att bli traditionell hardcore och punk och på sida två samlas en salig blanding av skränig artrock, jazzinfluerat skronk och synthbaserad proto-new wave.

Bad Brains, Washington DC

Plattans första sida innehåller några av den amerikanska punkhistoriens allra största och segslitnaste låtar: Bad Brains gungigt snärtiga Pay To Cum, Black Flags ursinniga Police Story, Dead Kennedys aggressiva och snabba Nazi Punks Fuck Off, Circle Jerks fortfarande sorgligt aktuella Paid Vacation, Flippers malande maniska Ha-Ha-Ha etc, men även en rad mindre kända låtar från mindre kända akter, så som The Feederz med sin våldsamt antireligiösa Jesus Entering From The Rear och Really Reds repetitiva men ömsom lågmälda och ömsom argsinta Prostitution.

Black Flag, Hermosa Beach

Circle Jerks, Hermosa Beach

På sida två finner vi de band som kanske i och för sig aldrig blev riktigt stora men samtidigt det som utgör en av de viktigaste orsakerna till att den här samlingen lyfter sig över många av sina samtidiga och efterkommande. Här finner vi Christian Lunchs new waviga Joke's On You, Geza Xs slamriga synthklassiker Isotope Soap, The Offs reggaeinspirerade Everyone's A Bigot. Sammalagt åtta spår av varierande tyngd och karaktär. Man kanske inte älskar alla men efter multipla lyssningar (själv har nog hört plattan ett hundratal gånger genom åren) så märker man att vissa ev dem faktiskt växer. Personliga favoriter på sida två är Christian Lunch och Geza X.

Dead Kennedys, San Fransisco

The Feederz, Arizona

D.O.A., Vancouver

Eftersom skivan inte längre går att få tag i från något skivbolag (Alternative Tentacles har beslutat sig att inte återutge den på grund av Jellos dispyt med resten av bandet och det faktum av Black Flag vägrar tillåta att deras låt släpps på nytt) så har jag beslutat att lägga upp den i all sin härlighet för nedladdning för den som vill höra detta klassiska punkepos.

Various Artists: Let Them Eat Jellybeans i RAR-format.

Alternativ länk HÄR


Idag lyssnar jag på:

Minor Threat - Complete Discography
Black Flag - Four First Years
Die Kreuzen - Die Kreuzen