There's no sound in my nightmares

Handsome - S/T
1997, Epic

Efter att nyligen gått igenom en rätt så hård Helmet-period (i sin tur orsakad av en rejäl Sofy Major-period) halkade jag hastigt och lustigt in på kriminellt underskattade Handsome. Delvis berodde denna återstiftade bekantskap också på ett gammalt inlägg på Aversionline, som jag av någon anledning trillade in på. Handsome bestod av folk från så illustra band som tidigare nämnda Helmet men även Quicksand, Cro-Mags och Murphy's Law (de senare kanske inte var några legender direkt) och släppte endast en fullängdare och två sjutummare. 1997 års självbetitlade platta gick mig vid den tiden spårlöst förbi. Det var nog inte förrän efter ett par år som jag insåg bandets storhet och jag har varit ett stort fan sedan dess. Men det ska erkännas att jag nog inte lyssnat på plattan på ett bra tag då jag återfann dem. Deras musik har en hel del gemensamt med flera av de nämnda banden men kanske framförallt Helmet och Quicksand: den är ett mix av ren metal och postpunkrock men utan tillstymmelse till shoegazeflum eller aggressiv metalcore. Melankoliska melodier samsas utan problem med tjurigt bitska riff och suveräna sångpartier; hela tiden stadigt lutade mot en fantastisk rytmsektion och en sjukt bra produktion. Vad gäller låtarna så anser jag att allihop är hits, varenda jävla låt ett litet mästerverk. Inte en enda filler eller mökljummen vinballe.