Pain Runs Deep - Whispered Truths 7''2011, The Essence Records
Straight Edgehardcore från denna tyska kvartett med rötterna i metalpiskande nittiotalshardcore och blicken ställd på posthardcoregung med riktigt skön och luftig ljudbild och låtar som sitter efter bara ett par lyssningar. De otroligt sköna och kreativa gitarrerna slingrar sig fram mellan istertunga Slayerriff, rena, nästan helt odistade slammerpoppiga partier och dissonant postrockiga vändningar. Det är riktigt bra sväng med skön balans mellan tyngd och aggressivitet och som sagt, riktigt minnesvärda låtar. Men tro för allt i världen inte att detta är någon sorts pop-punkig emospya; Pain Runs Deep kommer aldrig någonsin ens att se baksidan på en hitlista. Än mindre kommer deras musik att hamna på en. Bandet har lagt upp denna sjutummare för nedladdning här. Mitt enda - lilla - klagomål är att sången kan ta lite tid att vänja sig vid.
Torche/Boris - Chapter Ahead Being Fake 7''2010, Hydra Head Records
Japanskt spattgung med inslag av psykedelisk sjuttiotalsrock, oljudsnoise och grindcore från kameleonterna i Boris. Det är otroligt svårt att definiera deras musik men det kanske inte spelar någon roll. Boris är ett band man lär sig att gilla, ungefär som Melvins. Först fastnar man på de lättillgängliga låtarna och efter ett halvår sitter man och lyssnar i mörkret på deras experimentella plattor där det ömsom låter som om någon tuggar på en spik med en piezomikrofon och en bärsärkgående tandläkarborr instoppad i näshålan och ömsom som om man släpar omkring på ett lik i en industrilokal i en halvtimme medan någon nynnar melankoliskt i bakgrunden. Inte för at det låter så på den här spliten, men ni fattar. Boris spår, Luna, är vilt och det spretar men det är också satans så bra. Torches spår, King Beef, låter, som någon beskrev det, som ett aslångt, skitbra tungriffande intro till en låt. Inte som en riktig låt. Sen är den slut. Men bra som fan är det.
Missa inte detta:
Har inte varit så här upphetsad inför en spelning sedan jag såg Youth Of Today, DRI och Corrosion Of Conformity (visserligen med Karl Agell på sång men ändå) på Rockborgen i Fagersta -jag tror att de lirade samtidigt men mitt minne kan (och gör det förfärande ofta) svika mig- för ungefär tvåhundrasjuttio år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar