måndag 15 augusti 2011

Never ending, can't stop spending cash/Stop pretending it's not ending fast.

Today Is The Day - Pain Is A Warning
2011, Black Market Activities

Today Is The Day är tillbaka med en ny platta, nya medlemmar och till viss del ett nytt sound. Man har nästan helt gjort sig av med den psykedeliskt, meckiga bråkigheten och till viss del slimmat ned låtarna till mer normala rockstrukturer. Detta skapar en del (förmodligen medvetet) bisarra effekter, som till exempel det väldigt AC/DC-lika gitarrgunget i titelspåret eller de cockrockiga körerna i The Devil's Blood. Samtidigt har denna ljudmässiga nedbantning öppnat upp fältet för mer lättlyssnade och delvis mer kommersiella låtar. I spellistan hittar vi dessutom två lugnare spår (jag vägrar att kalla dem ballader) varav den ena, This Is You, märkligt nog, påminner mig om Tom Petty And The Heartbreakers.

Men bara för att det totala intrycket av plattan är något mer tillrättalagt och mindre kaotiskt än förut så betyder det absolut inte att Today Is The Day har gjort en konstnärlig och musikalisk störtdykning eller att man på något sätt har mjuknat. Tvärtom. Det slår fortfarande ordentligt med gnistor om musiken, den dryper alltjämt av ett maniskt ursinne med blicken lika mycket fokuserad på yttre fiender som inre demoner och den balanserar hela tiden på gränsen till det extrema även om man på Pain Is A Warning inte alls går så långt som på till exempel Kiss The Pig eller Axis Of Eden. Texterna osar fortfarande av politiskt reaktionär ilska och en energisk antipati mot det alltmer urspårade västerländska konsumtionssamhället och det råder ingen tvekan om att Steve Austin alltjämt föraktar majoriteten av mänskligheten och helst skulle vilja se den, om inte helt utrotad, så i alla fall, rejält nedtrimmad. Han är dessutom fortfarande en av metallens allra bästa riffmakare och det är svårt att låta bli att nicka i takt med musiken med ett stort leende på läpparna när man möts av det svängigt Satyriconliknande öppningsriffet i Wheelin' eller de episkt Manowardoftande riffen i Slave To Eternity. Allt detta är egentligen klassisk Today Is The Day, bara med den skillnaden att mycket av det tidigare lullullet är bortskrapat, visionen mer skärpt, anslaget mer precist. Jag har inte helt smält plattan än, men jag misstänker att den kommer att stå sig mycket väl gentemot bandets tidigare releaser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar