torsdag 14 oktober 2010

Banging on the wall to frustration

Jerry's Kids - Is This My World?
1983, XClaim Records

Jerry's Kids Is This My World är kanske den mest energiska platta jag någonsin hört. Alla kategorier. Från inledande I Don't Belong med sitt sinnessjuka driv som hela tiden hotar att spåra ur helt och hållet, till avslutande titelspåret så är det fullt jävla ös. Endast i Black Flag-esqua Lost och Raise The Curtain sänker man hastigheten påtagligt, men dock utan att släppa ett uns av intensiteten. Det handlar naturligtvis om old school hardcore så som den lät under 80-talets första hälft. Odogmatiskt, trendlöst och helt äkta. Det är helt enkelt skitarg, ångestladdad punkrock med ett helt rör amfetaminsuppositorier uppkörda i röven.

Plattan innehåller egentligen inga fillers, för varenda låt är fantastisk, även om jag efter ett par hundra lyssningar självklart har några favoriter: Vietnam Syndrome, Tear It Up, Build Me A Bomb och öppningsspåret, som, när jag hörde det första gången, fick mig att bokstavligen gapa med öppen mun och rysa över hela kroppen samtidigt. Tack för det Marco (Marshall Mosh FTW!)!

Det som, förutom otroligt bra låtar, skiljde Jerry's Kids från mängden av deras samtida akter, var deras trummis, Brian Betzger. Det är svårt att beskriva hans spelstil utan att få det att låta som om killen var helt galen, men tänk Rich Hoak från Brutal Truth, minus blast beatsen så är ni ganska nära. Betzgers trumspel är ungefär som ett x-2000tåg som ständigt är ett fitthår från att helt spåra av rälsen i tvåhundra kilometer i timmen. Hela tiden. Han inte så mycket höll takten som han fyllde varenda låt med oavbrutna fills.

Is This My World är helt enkelt en av hardcorepunkens allra största skivor och till skillnad från de allra flesta plattor från den tiden går den alltjämt att få tag i relativt lätt utan att betala vansinniga priser.

Skaffa!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar