3 Hits From Hell

Sonne Adam - Transformation
2011, Century Media

Efter ett par EPs, varav den ena med den oslagbart metalhårda titeln Armed With Hammers, snappades israeliska Sonne Adam upp av tungmetalbolaget Century Media och en virvelvind av hype på metalbloggarna var sedan ett faktum. Man hänvisar till storheter som Morbid Angel, Paradise Lost, Celtic Frost och Triptykon och menar att detta band levererar "da shit". Och, visst, jag kan hålla med till en viss del: det finns drag åt vad dessa band gör eller har gjort musikaliskt, men det är kanske inte riktigt lika stilrent som till exempel Altars Of Madness, To Mega Therion eller Eparistera Daimones. Här finns alla ingredienser som behövs: nedsvärtade tunga riff som påminner lite om Satyricon, brutalt grynig ljudbild, black metalmelodiösa slingor och en känsla av klassisk Floridadeath metal, innan allt blev blast beats och ultratekniskt. Det finns även inslag av nordisk blackdeath i allt detta som breddar materialet lite extra. Kort sagt, detta osar old school death metal med black metalsvärta. Men det känns som att det saknas något för att få dessa nio spår från att lyfta ordentligt. Efter ett flertal genomlyssningar sitter plattan fortfarande inte helt, vilket gör intrycket lite flyktigt. Kanske även denna platta skulle ha kortats ned till en EP?


Low Places - Spiritual Treatment
2011,

Från den kulturella tryckokaren Los Angeles kommer suveräna Low Places och deras senaste alster Spiritual Treatment finns gratis på deras bandcampsida här. Plattan består av fyra spår av snabb, betongtung hardcore och är över innan kaffet hunnit brygga klart, men när den är slut behöver du fanimig inget kaffe för att vakna. Bandet har stramat upp stilen något på Spiritual Treatment; man varvar fortfarande blytunga långsamma pass med ultrasnabba men nu finns en mer metallisk känsla som inte saknades förut men som var något otydlig. De tydliga power violencedragen från de tidigare släppen känns avlägsna och jag kommer på mig själv med att dra paralleller till band som till exempel Trash Talk, vilket är mycket positivt.


Drugs Of Faith - Corroded
2011, Selfmade God Records

Virginiabandet Drugs Of Faiths fullängdsdebut Corroded är efterlängtad. Efter ett par kortare släpp (en självbetitlad EP och en split med grindmonstret Antigama) kommer den så till slut. Utgiven på Selfmade God, producerad av Kevin Bernsten (Triac) och mastrad av Scott Hull (Pig Destroyer), med gästsång från JR Hayes - också Pig Destroyer - är den, inte alldeles oväntat, inte en helt renodlad grindcoreplatta, även om bandet ofta beskrivs som grindcore eller ibland grind 'n' roll (ett fantastiskt uruselt genrenamn, för övrigt). Produktionen på Corroded är väldigt ren och luftig och inte alls grindgrötig: alla instrument är väldigt tydliga i mixen och den klara gitarrtonen och den punkigt gungiga basen påminner mig mer om postpunk än grind eller metal. Det är uppenbart att man under inspelningen av plattan tagit stor hänsyn till materialet så att ljudbilden matchar låtarna; det hade varit lätt att dränka plattan i tyngd och grynig distortion, men istället tog man den smarta vägen och låter musiken tala fritt, obehindrad av en "cool" metalproduktion. Musikaliskt är detta en ren hardcoreplatta med inslag av jazzig screamodissonans och sådär metalliskt skimrande postpunkmelodier och endast små dito av grindcore: man använder sig emellanåt av blast beats men tynger inte låtarna med mer än endast ett modikum av metalfetma. En sak som snabbt slår en när man lyssnar på Corroded är att bandet har en grym känsla för dynamik i sitt låtskriveri: man lyckas samtidigt att skriva minnesvärda låtar som man injicerar en stor dos av variation i dem, dock utan att göra dem röriga eller att de degenererar i riffsallad. En annan sak som gör att Drugs Of Faith står ut ifrån mängden är sångarens skönt klassiska hardcoresång som hamnar mitt mellan desperata skrik och ilsket vrålande; inget gutturalt grindcorekakmonstergrowl eller crustigt grisskrikande. En riktigt jävla rekommenderad platta.