Know your enemy

Zack de laRocha menade att man måste känna sin fiende för att kunna besegra honom, men i mitt fall är fienden livet och tiden själva, vilket ju krånglar till saker och ting, både vad gäller kännandet och besegrandet. Den senaste tiden har livet i största allmänhet kommit i vägen för bloggandet, vilket har satt stopp för och bökat till en massa saker som varit planerade här på RBS. Men med lite tur och hårdare disciplin bör det bli ett annat ljud i skällan framöver. Så, för att hastigt ge en inblick i vad som har fångat mitt intresse de senaste veckorna har ni här nedan ett axplock.

Senaste tidens inköpta ljud:

Lust For Youth - Solar Flare lp
Contrepoison - ...until Next Morning lp
Scorpion Violente - Überschleiss lp
Brotman & Short - Heights lp
UFO Gestapo - Grandemissair lp
The Misfits - Spook City USA 7''
Lust For Youth - White Skin CS
Death Grips - Ex Military CS
Suffering Quota - Demo CS
Lycus - Demo CS
Brotman & Short - Ranking Vats CS
World Burns To Death - Sucking Of The Missile Cock CD
World Burns To Death - Totalitarian Sodomy CD
Misery Index - Overthrow CD
Misery Index - Retaliate CD
Misery Index - Discordia CD
TVTV$ - Brainwashington CD
Jello Biafra & The Guantanamo School of Medicine - Enhanced Methods Of Questioning CD
HALO - Guattari (From The West Flows Grey Ash And Pestilence)
FU'S - Revenge + The Origins Of The Straw Dogs 2CD
+ en hel bunt med The Misfits cds för jag är alltjämt besatt av allt Glenn Danzing gjorde före bandet Danzig.

Senaste tidens läsning:

Subaltern - Apokalyps
Nikanor Teratologen - Att Hata Allt Mänskligt Liv (drömde helt sataniskt obehagliga drömmar efter att ha läst första fyrtio sidorna)
Peter Sotos - Tick
Douglas Hofstadter - Gödel, Escher, Bach: An Eternal Golden Braid
Richard Morgan - The Cold Commands
Steven Blush - American Hardcore
Umberto Ecco - Gårdagens Ö (andra försöket)
Will Self - Walking To Hollywood
Will Self - Dr. Mukti and other tales of woe
Magnus Dahlström - Spådom
Stephen Baxter - Raft
JG Ballard - Hello America
Simon Johnson & James Kwak - 13 Bankers

Senaste tidens seende:

I Saw The Devil
Iconoclast
The Libertine
Cannibal Ferox
Assault On Precinct 13
Halloween
Bobby Fischer Against The World
Namibia - Genocide and the Second Reich
Antichrist
Habemus Papam
The Wild And Wonderful Whites Of West Virginia

Make war (not love)

Tre snabba
Pro-Pain - Absolute Power
2010, Regain Records

Efter en halvdan föregående platta (den märkligt uruselt producerade No End In Sight) är Pro-Pain tillbaka igen med sin patenterade metalcore (eller metalliska hardcore om man så vill); den här gången med en mycket bättre produktion, bättre låtmaterial och ett mer melodiöst stuk. Man har även skjutit in lite mer rockfeeling i materialet (lyssna på bryggan till refrängen i AWOL så fattar ni vad jag menar) även om fokusen ligger någonstans i farvattnen mellan klassisk hårdrock och den tidigare crossoverhardcore Gary Meskil introducerade med sitt första band Crumbsuckers. Fortfarande svajar låtmaterialet påtagligt i kortare partier, oftast då man försöker låta mer metal än Meskils röst egentligen klarar av, men dessa sektioner är tack och lov så pass korta att man kan bortse från dem utan att låtarna tappar alltför mycket. En liten uppstramning och ett mer fokuserat material och man hade tangerat höjdpunkterna The Truth Hurts från 1994 och Age Of Tyranny:The Tenth Crusade från 2007. Det är dock alltjämt en riktigt hygglig platta som både kräver och förtjänar många lyssningar.


Entrails - Tales From The Morgue
2010, FDA Rekotz

Här serveras grym Entombed-worship, rakt upp och ned: från den stulna fonten på Entrailslogon och det mullrande gitarrljudet som låter som en motor som håller på att skära, till låtmaterialet med fokus på midtempo och vassa slingor som slingrar sig in och ut mellan tidigare nämnda riffmuller. Man har här på ett snyggt sätt plankat deathmetalrävarna utan att man på något sätt tappar förtroendet för dessa debutanter. Låtmaterialet står helt klart på egna ben. En hyfsad dos av (typiskt svensk?) melodi och ett tämligen variationsrik rytmik gör att låtar som t.ex Triumph Of The Sinners och Entrails känns mer än bara simpla death metaldängor. Detta parat med det faktum att man har lyckats skaffa en sångare med lite personlighet och som inte låter som om en stridsvagn har fastnat i halsen på honom gör att låtarna blir riktigt hookiga och fastnar snabbt. Rekommenderas varmt för älskare av old school death metal.


Misery Index - Heirs To Thievery
2010, Relapse Records

Amerikanska Misery Index föregående skiva, Traitors (2008), innehöll en av den moderna extremmetallens mest slagfärdiga refränger. Den var inte bara tung som fan, den var dessutom riktigt hittig, nästan något man kan nynna medan man diskar. På nya klusterbomben Heirs To Theivery finns inga liknande popvarningar (även om refrängen i The Spectator är punkigt medryckande), men musiken är fortfarande bland den mest välskrivna, välspelade och dynamiska i genren. Kanske till och med i högre grad nu när man i större utsträckning än tidigare låter renodlad grindcore och gammal hederlig hardcore skina igenom i denna explosion av dubbelsmattrande bastrummor och Terrorizerriff. Just denna lättantändliga blandning av stilar är det som ger Misery Index ett stort försprång gentemot i stort sett alla sina samtida kollegor. Den otroliga dynamiken i samklang med överlägset gehör för låtskriveri gör att Misery Index just nu är ett av extremmetallens bästa band. Om inte det allra bästa.

Spellistan:
VA - Worldwide Tribute to Real Oi! Vol. 1
VA - Worldwide Tribute to Real Oi! Vol. 2

It's Martini Time

På grund av en djup men sällan uppträdande karaktärsdefekt kunde jag inte motstå dessa vinyler när jag hittade dem på en second-handbutik (jag vägrar kalla det loppis då det antyder loppmarknad, vilket i sin tur antyder fler försäljare vid separata bord eller stånd, snarare än en enda överviktig rumänska med grov skånsk brytning omringad av minst ett sekels skräpsamlande) i en gammal lada utanför Höganäs.

De andas sent sextiotal och tidigt sjuttiotal, cocktails, dålig schlagermusik (the only kind), fanér, Aston Martin och en sval, trotsig likgiltighet inför världens bekymmer. Jag har hittills inte vågat lyssna på någon av skivorna. Inga av titlarna verkar lovande då merparten är på tyska: smaka till exempel på Wer weint denn schon um einen Mann eller varför inte Mein Herz schlägt daba daba dab eller den engelskt betitlade I was Kaiser Bill's batman, så kanske ni förstår min tvekan.

Jag nöjer mig istället med att betrakta dem som idealiserade sinnebilder av en svunnen tid; en tid som kanske aldrig riktigt har funnits, förutom som missminnelser av hur saker och ting var, i våra medvetanden.



Just nu snurrar:

Nails - Uncertain Death
Exodus - Exhibit B: The Human Condition
Marduk - Wormwood
Misery Index - Heirs To Thievery