söndag 1 augusti 2010

Make war (not love)

Tre snabba
Pro-Pain - Absolute Power
2010, Regain Records

Efter en halvdan föregående platta (den märkligt uruselt producerade No End In Sight) är Pro-Pain tillbaka igen med sin patenterade metalcore (eller metalliska hardcore om man så vill); den här gången med en mycket bättre produktion, bättre låtmaterial och ett mer melodiöst stuk. Man har även skjutit in lite mer rockfeeling i materialet (lyssna på bryggan till refrängen i AWOL så fattar ni vad jag menar) även om fokusen ligger någonstans i farvattnen mellan klassisk hårdrock och den tidigare crossoverhardcore Gary Meskil introducerade med sitt första band Crumbsuckers. Fortfarande svajar låtmaterialet påtagligt i kortare partier, oftast då man försöker låta mer metal än Meskils röst egentligen klarar av, men dessa sektioner är tack och lov så pass korta att man kan bortse från dem utan att låtarna tappar alltför mycket. En liten uppstramning och ett mer fokuserat material och man hade tangerat höjdpunkterna The Truth Hurts från 1994 och Age Of Tyranny:The Tenth Crusade från 2007. Det är dock alltjämt en riktigt hygglig platta som både kräver och förtjänar många lyssningar.


Entrails - Tales From The Morgue
2010, FDA Rekotz

Här serveras grym Entombed-worship, rakt upp och ned: från den stulna fonten på Entrailslogon och det mullrande gitarrljudet som låter som en motor som håller på att skära, till låtmaterialet med fokus på midtempo och vassa slingor som slingrar sig in och ut mellan tidigare nämnda riffmuller. Man har här på ett snyggt sätt plankat deathmetalrävarna utan att man på något sätt tappar förtroendet för dessa debutanter. Låtmaterialet står helt klart på egna ben. En hyfsad dos av (typiskt svensk?) melodi och ett tämligen variationsrik rytmik gör att låtar som t.ex Triumph Of The Sinners och Entrails känns mer än bara simpla death metaldängor. Detta parat med det faktum att man har lyckats skaffa en sångare med lite personlighet och som inte låter som om en stridsvagn har fastnat i halsen på honom gör att låtarna blir riktigt hookiga och fastnar snabbt. Rekommenderas varmt för älskare av old school death metal.


Misery Index - Heirs To Thievery
2010, Relapse Records

Amerikanska Misery Index föregående skiva, Traitors (2008), innehöll en av den moderna extremmetallens mest slagfärdiga refränger. Den var inte bara tung som fan, den var dessutom riktigt hittig, nästan något man kan nynna medan man diskar. På nya klusterbomben Heirs To Theivery finns inga liknande popvarningar (även om refrängen i The Spectator är punkigt medryckande), men musiken är fortfarande bland den mest välskrivna, välspelade och dynamiska i genren. Kanske till och med i högre grad nu när man i större utsträckning än tidigare låter renodlad grindcore och gammal hederlig hardcore skina igenom i denna explosion av dubbelsmattrande bastrummor och Terrorizerriff. Just denna lättantändliga blandning av stilar är det som ger Misery Index ett stort försprång gentemot i stort sett alla sina samtida kollegor. Den otroliga dynamiken i samklang med överlägset gehör för låtskriveri gör att Misery Index just nu är ett av extremmetallens bästa band. Om inte det allra bästa.

Spellistan:
VA - Worldwide Tribute to Real Oi! Vol. 1
VA - Worldwide Tribute to Real Oi! Vol. 2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar