"I'm at a loss for words, there are no words to explain. What I am witnessing is fucking with my brain"

Tack till Situation Skitstörd.

Apathy in the UK

The Rotteds nya dunderplatta Ad Nauseam genomlyssnad och älskad på utrikiska på systerbloggen SOTB. För att ni ska fatta hur äckligt bra den är ligger öppningsspåret här nedan, tillsammans med Prurients Time's Arrow, från kassetten med samma namn och Sulacos video The Approach från deras fantastiska Build & Burn. Och för att inte massakrera era öron helt slänger vi med Boyd Rice och hans vänner med Watery Leviathan. Go for weekend. We have a go for weekend.

Know your enemy

Zack de laRocha menade att man måste känna sin fiende för att kunna besegra honom, men i mitt fall är fienden livet och tiden själva, vilket ju krånglar till saker och ting, både vad gäller kännandet och besegrandet. Den senaste tiden har livet i största allmänhet kommit i vägen för bloggandet, vilket har satt stopp för och bökat till en massa saker som varit planerade här på RBS. Men med lite tur och hårdare disciplin bör det bli ett annat ljud i skällan framöver. Så, för att hastigt ge en inblick i vad som har fångat mitt intresse de senaste veckorna har ni här nedan ett axplock.

Senaste tidens inköpta ljud:

Lust For Youth - Solar Flare lp
Contrepoison - ...until Next Morning lp
Scorpion Violente - Überschleiss lp
Brotman & Short - Heights lp
UFO Gestapo - Grandemissair lp
The Misfits - Spook City USA 7''
Lust For Youth - White Skin CS
Death Grips - Ex Military CS
Suffering Quota - Demo CS
Lycus - Demo CS
Brotman & Short - Ranking Vats CS
World Burns To Death - Sucking Of The Missile Cock CD
World Burns To Death - Totalitarian Sodomy CD
Misery Index - Overthrow CD
Misery Index - Retaliate CD
Misery Index - Discordia CD
TVTV$ - Brainwashington CD
Jello Biafra & The Guantanamo School of Medicine - Enhanced Methods Of Questioning CD
HALO - Guattari (From The West Flows Grey Ash And Pestilence)
FU'S - Revenge + The Origins Of The Straw Dogs 2CD
+ en hel bunt med The Misfits cds för jag är alltjämt besatt av allt Glenn Danzing gjorde före bandet Danzig.

Senaste tidens läsning:

Subaltern - Apokalyps
Nikanor Teratologen - Att Hata Allt Mänskligt Liv (drömde helt sataniskt obehagliga drömmar efter att ha läst första fyrtio sidorna)
Peter Sotos - Tick
Douglas Hofstadter - Gödel, Escher, Bach: An Eternal Golden Braid
Richard Morgan - The Cold Commands
Steven Blush - American Hardcore
Umberto Ecco - Gårdagens Ö (andra försöket)
Will Self - Walking To Hollywood
Will Self - Dr. Mukti and other tales of woe
Magnus Dahlström - Spådom
Stephen Baxter - Raft
JG Ballard - Hello America
Simon Johnson & James Kwak - 13 Bankers

Senaste tidens seende:

I Saw The Devil
Iconoclast
The Libertine
Cannibal Ferox
Assault On Precinct 13
Halloween
Bobby Fischer Against The World
Namibia - Genocide and the Second Reich
Antichrist
Habemus Papam
The Wild And Wonderful Whites Of West Virginia

All hail the new flesh pt1

Welcome To The Videodrome! Ett axplock av skit som får pälsen att resa sig på mig just nu.



Eftersom det inte finns någon video från nya Mastodonplattan får ni hålla till godo med gammalt groll från ett av världens bästa metalband.



Ett av de bättre spåren från senaste Brutal Truthplattan. Kevin Sharpe har fan nog lite blues i sin röst vill jag påstå. Eller så är han bara stenad.



Video från Amebix nya platta. Den första på ungefär tjugotusen år. Måste firas.



Från Oathbreakers debutfullängdare. Kross!



Bastard Noise gör sin grej live. Ännu mer kross!



Minimal synthduon Brotman & Short kör sin Eastland live inför en massa äckliga hipsters.



Eftersom det inte finns någon video från Anthrax senaste platta kör vi Haymakers cover på Caught In A Mosh istället.



Hard bop som svänger som fan.



Jag är just nu inne i en rätt så hård The Misfitsperiod. Kan fan inte sluta lyssna på dem. Angelfuck kan vara det bästa som hänt punken sen Jello Biafra passerade målbrottet.



Dokumentär om Thelonius Monk.

Dead stare for life

Low Threat Profile heter bandet vars medlemmar har förflutet i band som No Comment, Infest, Lack Of Interest, Iron Lung och Man Is The Bastard. De lirar brutal hardcore med drag av power violence. Snabbt, argt och så satans bra. Deras två vinylsläpp har lagts upp i sina helheter på tuben av någon välvillig själ. Ta er tid att lyssna igenom dem; de är korta men så inihelvetes jävla bra att man vill kasta saker och starta slagsmål med någon man kan vinna över. Fullständig rescension av bandets två vinylsläpp hittar du här.

Never ending, can't stop spending cash/Stop pretending it's not ending fast.

Today Is The Day - Pain Is A Warning
2011, Black Market Activities

Today Is The Day är tillbaka med en ny platta, nya medlemmar och till viss del ett nytt sound. Man har nästan helt gjort sig av med den psykedeliskt, meckiga bråkigheten och till viss del slimmat ned låtarna till mer normala rockstrukturer. Detta skapar en del (förmodligen medvetet) bisarra effekter, som till exempel det väldigt AC/DC-lika gitarrgunget i titelspåret eller de cockrockiga körerna i The Devil's Blood. Samtidigt har denna ljudmässiga nedbantning öppnat upp fältet för mer lättlyssnade och delvis mer kommersiella låtar. I spellistan hittar vi dessutom två lugnare spår (jag vägrar att kalla dem ballader) varav den ena, This Is You, märkligt nog, påminner mig om Tom Petty And The Heartbreakers.

Men bara för att det totala intrycket av plattan är något mer tillrättalagt och mindre kaotiskt än förut så betyder det absolut inte att Today Is The Day har gjort en konstnärlig och musikalisk störtdykning eller att man på något sätt har mjuknat. Tvärtom. Det slår fortfarande ordentligt med gnistor om musiken, den dryper alltjämt av ett maniskt ursinne med blicken lika mycket fokuserad på yttre fiender som inre demoner och den balanserar hela tiden på gränsen till det extrema även om man på Pain Is A Warning inte alls går så långt som på till exempel Kiss The Pig eller Axis Of Eden. Texterna osar fortfarande av politiskt reaktionär ilska och en energisk antipati mot det alltmer urspårade västerländska konsumtionssamhället och det råder ingen tvekan om att Steve Austin alltjämt föraktar majoriteten av mänskligheten och helst skulle vilja se den, om inte helt utrotad, så i alla fall, rejält nedtrimmad. Han är dessutom fortfarande en av metallens allra bästa riffmakare och det är svårt att låta bli att nicka i takt med musiken med ett stort leende på läpparna när man möts av det svängigt Satyriconliknande öppningsriffet i Wheelin' eller de episkt Manowardoftande riffen i Slave To Eternity. Allt detta är egentligen klassisk Today Is The Day, bara med den skillnaden att mycket av det tidigare lullullet är bortskrapat, visionen mer skärpt, anslaget mer precist. Jag har inte helt smält plattan än, men jag misstänker att den kommer att stå sig mycket väl gentemot bandets tidigare releaser.

Apocalypse Wow!

Här kommer en recension av Hail! Hornets senaste platta, oöversatt direkt från Sound Out The Braille-bloggen. Om ni inte fattar vad det står, kan ni ju alltid köra texten genom Google Translate. Eller så skaffar ni helt enkelt plattan, för den är en riktig pungspark.

Hail! Hornet - Disperse The Curse
2011, Relapse Records

On their sophmore release Hail! Hornet brandish a bigger brush and use a broader palette of colours than on their self-titled debut, incorporating a greater variety of styles, from near grindcore and hardcore thrash, to bluesy sludge and NWOBHM-style riffs and more. Not only that, but on this album they manage to incorporate these disparate elements more succinctly and less stealthily than on its predecessor. The song writing is tighter, the vocal patterns are sharper, the riffs more memorable and the drumming fucking stellar. This is a huge step up from an already huge debut. Everything about Disperse The Curse is monumentally ferocious. From the backwards spoken passage and the thunderous opening of Shoot The Pigs to the thrashy, bass-jangly Suicide Belt, to the cavernous dirge-like closing track, Blacked Out In Broad Daylight listening to DTC is akin to being persistently pummelled with liver shots while someone screams rabidly in your face. There is seriously not one single song on this album that doesn't blow me away and does not make me want to break expensive things. The production is wicked heavy and stripped down with a killer bass presence. Did I mention the drumming? I just can't seem to stop listening to it. It's, simply, that good.