måndag 4 oktober 2010

Lay down your soul to the gods rock 'n' roll

Black Anvil - Triumvirate
2010, Relapse Records

Black Anvils förstlingsverk, Time Insults The Mind, från 2008 var ett av det årets starkaste debuter inom den extrema metallen. Detta framförallt beroende på bandets egensinnigt black metalframtunga musik, vari man lyckas med konststycket att knåda in delar av trashens upptempo och riffteknik, samt även i viss mån dess tyngd och rytmik, samtidigt som man lutar sig mot ett stadigt fundament av black metalsvärta, mörksinnade melodier och sparsmakade men välriktade blast beats.

Sången, vilken egentligen är Black Anvils svagaste del, drar även den åt black metalhållet med ursinnigt väsande skrik, men den är tillräckligt variationsrik och har tillräckligt med djup för att få ett VG. Man kan ibland skönja små glimtar av melodikänsla men även en annan typ av inflektion som kanske känns mer hemma inom grindcore eller death metal än inom svartmetall.

På uppföljaren Triumvirate har djupet och tyngden i produktionen glidit nedåt ett par rejäla hack på skalan, men jag har lite svårt att bestämma mig för om jag tycker att detta är negativt eller ej för bandet. För här har man valt att fokusera något mer på det svarta i fusionen mellan black och thrash metal. Det hela känns väldigt mycket Satyricon i krokarna runt Now, Diabolical, något jag själv applåderar, men som kanske kan inte ses med samma entusiasm av andra.

Det som framförallt skiljer de två alstren åt är det senares mycket tydligare drag åt stenkrossande tyngd med melodiösa black metalslingor, tunga svängiga riff som påminner mig om Metallica omkring ..And Justice For All och tidigare nämnda Satyricon; och den rymligare, tyngre ljudbilden.

För mig är det ointressant om bandet medvetet valt att röra sig i denna riktning eller ej (för om vi skall vara ärliga är det inget Jätten Jormkliv vi pratar om; snarare ett närmast omärkligt knivuddsbrett steg åt sidan) för allt som spelar någon som helst roll i slutändan är om låtmaterialet, framförandet och ljudbilden får mig att vilja skada någon eller slå hårt på döda ting eller i alla fall springa riktigt riktigt fort.

I det här fallet måste jag erkänna att Triumvirate faktiskt får mig att snegla lite stressat på mina joggingskor.

Nog sagt. Dags för ett par varv i spåret.

Spellistan:

Gravemaker - Ghosts Among Men
The Rotted - Anarchogram EP

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar