Blind To Faith - The Seven Fat Years Are Over2009, Holy Terror Records
Blind To Faith's debutalbum The Seven Fat Years Are Over var en av förra årets starkaste hardcoredebuter. Det faktum att den är utgiven på lilla etiketten Holy Terror Records och då endast på vinyl gjorde att plattan förmodligen svischade rakt förbi de flesta, något man nu har rättat till på skivbolagets hemsida, där plattan finns att tanka hem i mp3-format (precis som en massa andra releaser).
Holy Terror, ja. Naturligtvis är det det legendariska hardcorebandet från Cleveland - Integrity - och dess evige frontman Dwid Hellion som står bakom det skivbolaget. Och om man känner till lite om Clevoscenen och tillhörande holy terrorband och de band som senare följde i dessas fotspår, fattar man ganska snabbt att detta handlar om rå djävla hardcore. Stenhårt, krossande, metallisk hardcore.
BTFs hardcore är precis så rå, elakt misantropisk och intensiv som man vill att den här typen av musik ska vara. Det finns inget ljus i slutet av tunneln, det är nattsvart och kommer att förbli så i evighet.
Produktionen är perfekt i detta sammanhang. Sången (framskälld som av en galen hund) ligger där den ska, gitarrerna har lagom med definition utan att bli alltför dominanta och rytmsektionen ligger som en tung matta under det hela. Musikaliskt landar BTF i det metalliska hardcorelandskapet (om man vill ha referenspunkter, tänk ett sumpigt träsk någonstans mellan Slayer och Poison Idea) men har inga problem att svetsa samman låtar där de tunga tuggiga metallriffen varvas med både pisksnärtshastigheter och sludgegung i bästa doommanér. Ofta inom samma låt.
Bäst är BTF när de sänker hastigheten påtagligt som i låtarna Mountain Of Gold och avslutande The World Ablaze men det rasande öppningsspåret Floodgates är något av det grymmaste som spelats in i en studio.
Plattan är kort, en bra bit under 20 minuter men detta gör att det aldrig blir tråkigt eller enformigt. Tvärtom, här finns så mycket variation att det är svårt att värja sig. Jag önskar ofta att fler band tänkte mer på dynamik och på att sålla sitt låtmaterial hårdare, än på att försöka klämma in så många låtar som möjligt per release. Detta för att man inte ska sitta där som lyssnare; övermätt, bedövad och uttråkad efter en maratonlyssning på över sjuttio minuter av samma sak om och om igen tills allt låter som om skivan fastnat på repeat.
Jag ser med spänd väntan fram emot TSFYAOs uppföljare.
Spellistan:
Ramallah - Kill A Celebrity och But A Whimper
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar