Långsam. Väldigt långsam. Glacial. Malande. Som en jättelik bulldozer. Och trög, obegripligt trög med hög viskositet. Som sirap i ultrarapid. Sådan har juli varit för min del hittills. Allt har handlat om den obarmhärtiga, oundvikliga nedräkningen inför semestern. Först i veckor. Sedan i dagar. Till slut i bara ynka timmar.
I flera dagar har jag gått omkring med en vag misstanke att någon sprutat in leverpastej i min hjärna. Allt går så oerhört trögt. Jag har rasat ned på en IQ-nivå jämförbar med ett liggunderlag. Jag fattar inte vad folk säger och när jag väl förstår vad det var de ville har de för länge sedan gått hem med en misstanke om att allt nog inte stod rätt till med den där killen. Den mentala dimman har alltmer tätnat de senaste dagarna och nu har jag i ett par dygn varit hopplöst förlorad i ett tillstånd av konstant mild förvåning och bestörtning.
Och så helt plötsligt så är den där. Semestern. Rakt framför en. Och så vet man inte vad fan man ska göra med den, som en klumpig finnig tonåring som hamnat i säng med en luttrad porrskådespelerska. Vad gör man? Vad förväntas av mig?
Äh vad fan, resten, som han som sket i vasken sa, kommer att lösa sig. (Tack, Christian)
Kanske årets bästa hardcorelåt på en av årets, hittills, bästa hardcoreplattor.
Spellistan:
Trash Talk - Eyes & Nines
Jello Biafra & The Guantanamo School Of Medicine - The Audacity Of Hype
Bombus - Bombus
Herätys - Herätys
Watch Them Die - Watch Them Die
Läslistan:
Howard Zinn - A People's History of the United States
Michael Slade - Burnt Bones
Richard Morgan - The Steel Remains
Roslund & Hellström - Edward Finnegans Upprättelse
Brett Easton Ellis - Imperial Bedrooms
Roberto Saviano - Skönhet och Helvete
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar