Joe ColemanKonstnären och provokatören Joe Coleman är nu, vid femtiosex års ålder, lika intressant som han var för över två decennier sedan, då han spände fast sprängämnen på sin överkropp, gick på en återträff på en high school han aldrig gått på och påstod sig vara en kille som körde ihjäl sig några år tidigare och sedan gick bärsärk bland festdeltagarna och till slut sprängde sig själv i luften och orsakade total panik. I och för sig hade han en skyddande plåtharnesk (eller snarare en lätt krökt aluminiumbricka, beroende på vem som berättar) på överkroppen och i och för sig så var sprängämnena mer som stereoidpumpade kinapuffar och fyrverkerier, men effekten var ändå tämligen förödande för feststämningen.
Vid ett annat tillfälle uppträdde han (under namnet Professor Momboozo; en hyllning till sin mor, Mom, och sin försupne far, Booze-o) på ett performancegig där han rusade ut på scenen med en cigarr i ena handen och en vinflaska i den andra. Cigarren flippade han i ögat på en fotograf, vinflaskan hällde han över sig och slog sönder mot huvudet. Sedan gick han, ymnigt blödande, in en trance varpå han och hans fru Nancy, till allas förfäran, sprängde sig själva i luften, utförde vad han kallade en "parningsritual" och sedan kastade ut dussintals med levande råttor och ormar i publiken, som nu var mer än bara måttligt illa till mods.Man hade ju utlovats en prettoperformance bestående av lösvaginor och jättelika fallosar, inte en terroristattack av en galen, skäggig uteliggare. Samtidigt som Coleman, bärande på ett avhugget kohuvud, sedan bet huvudet av en av råttorna började han hota publiken med en skarpladdad hagelbössa. Panik utbröt och lokalen tömdes i ett nafs. I eftermälet passade Coleman på
att länsa publikens hastigt och i panik kvarlämnade plånböcker och handväskor. På det hela taget en lyckad kväll kan man gissa.Efter ett par turbulenta årtionden med drogproblem, skilsmässor och flera omstarter verkar Joe Coleman ha sansat sig något, även om hans maniska samlande av krigsmemorabilia, kitschiga leksaker, seriemördarsamlarobjekt och uppstoppade, balsamerade och i sprit och formaldehyd förevigade missfoster (såväl mänskliga som djurspecimen) inte verkar ha hindrats för ett ögonblick. I dokumentären R.I.P - Rest In Pieces - A Portrait of Joe Coleman får man en fantastisk, intim inblick i Colemans säregna och till synes helt förvridna värld, fylld av glasburkar med picklade foster, perverterade religiösa symboler, djurskelett, människoskelett, uppstoppade
tvåhövdade får, monstermasker, plastlik från skräckfilmer, altare tillägnade det ockulta, vaxdockor föreställande Fidel Castro och Charles Manson, bilder på och memorabilia från seriemördare som Carl Panzram, Albert Fish och Ed Gein, små miniatyrslagfält med soldatgubbar i plast som han skurit huvud, armar och ben av och målat med blod. Att se Colemans lägenhet är som att titta in i Kevin Spaceys labyrintiska boning i filmen Seven. Fast ännu märkligare.
Allt detta åsido så är det nog ändå så att det som gjort Joe Coleman känd för den bredare allmänheten är hans konst, hans installationskonst och framförallt hans måleri. Hans målningar har starka drag av ikonografi och liknar ofta mandalan i sin struktur; de är dessutom otroligt detaljrika. Dessa detaljer är ibland så små att de inte är synliga för blotta ögat. För att uppnå denna fantastiska detaljrikedom använder Coleman juvelerarlupp och penslar som ofta mejslats ned till bara ett enda strå. Hans målningar tar många gånger formen av berättelser, ofta biografier, där karaktären för hans berättelse tar plats i centrum och sedan omringas av anekdoter, biografiska detaljer och kommentarer. Bland d
e personligheter som figurerat i hans målningar finner vi alltifrån legender som Hank Williams, Harry Houdini, PT Barnaum och Edgar Allan Poe till infamösa psykopater som Charles Manson, Ed Gein, John Brown och Timothy McVeigh. Hans facsination för kulturella (och subkulturella) ikoner - såväl musiker och skådespelare som terrorister och seriemördare - kan följas som en röd tråd genom Colemans måleri; likaså hans besatthet av det groteska och det avvikande.Hans måleri har ställts ut oräkneliga gånger och sammanställts i många böcker, bland andra Cosmic Retribution: The Infernal Art of Joe Coleman, utgiven på det ökända förlaget Feral House.
Mer info och mer detaljerade bilder finns här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar