Black fuckin' Flag. Ett av musikhistoriens (eller i vilket fall, rockhistoriens) allra viktigaste och mest tongivande band. Här har hardcorepunken sitt ursprung, här har grungen sin vagga, här väcktes liv i det som senare skulle bli screamo och noiserock, här skapades grunden för många band som skulle komma att själva bli legendariska, som till exempel Melvins, Jesus Lizard och Nirvana, och här skapades grunden för en ditintills otänkbar progressivitet inom punken, som senare skulle utvecklas av dussintals nya och samtida ikonoklaster som MDC, Dead Kennedys, Die Kreuzen, Flipper och så vidare.
Bandet skulle komma att bli lika kända för gitarristen Greg Ginns unika, ofta atonala, gitarrspel som för sina våldsamma scenframträdanden som kom att bli alltmer konfrontatoriska ju längre tiden gick. Efter ett par tumultartade år av medlemsbyten under sent sjuttiotal och tidigt åttiotal rekryterade man Henry Garfield (senare med efternamnet Rollins) som sångare från bandet State Of Alert och bandet exploderade i popularitet. En mycket bra biografi över bandet finns att läsa här.
Det är svårt att överskatta bandets betydelse för efterkommande generationer musiker och band och rockens - inte bara punkens - kommande utveckling. För min egen del väcktes mitt intresse för bandet då jag för första gången hörde samlingsplattan Let Them Eat Jellybeans utgiven på Alternative Tentacles där bandet river av Police Story med (tror jag) Dez Cadena på sång och sedan Marco Mikans (Martial Mosh) enträgna insisterande att jag bara måste höra My War och Damaged. Efter det blev inget detsamma igen. Saker och ting förändras efter att man lyssnat på dessa plattor. För mig öppnade de mina ögon och öron för mer än punkens simpla formalism, som liksom en vägg hindrade andra influenser att få komma in, som om den (punken) existerade i ett vakum. Jag insåg att den i sin tur bygger på så mycket mer än bara aggressioner och uppror; att den faktiskt är en starkt traditionalistiskt genre. Inget som vidgar ens vyer kan vara dåligt och detta gjorde Black Flag i överflöd.
Gör dig själv en tjänst och lyssna på Black Flag på spottan här. För den som aldrig hört bandet förut (djävla skäms!) så kan Everything Went Black, The First Four Years och Wasted Again vara bra startpunkter. Dessa plattor representerar Black Flags barndom, då bandet var ett renodlat punkrockband, innan Henry Rollins kom in i bilden på omtumlande Damaged.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar