Chambers of Dis: Black Breath - Sentenced To Life

Black Breath - Sentenced To Life
2012, Southern Lord

Yes! Äntligen! Den är precis så bra som jag hoppades att den skulle vara, om inte bättre. Black Breath lirar tung crustinfluerad hardcore med massor av metal och massor med melodier. Deras förra platta, Heavy Breathing, som för övrigt var en av 2010 års bästa plattor, grundlade min förkärlek till bandet och deras genialiska, djävulskt smittsamma, death-metal-möter-hardcoreblandning och nya plattan Sentenced To Life har cementerat denna uppfattning ytterligare. Bandet klipper ned allt motstånd vid fotknölarna med rasande hardcore fylld med smattrande dubbla bastrummor, kängtakt, Dismember/Entombed-death metal och vildsinta thrashriff och solon. Tänk er en drinkshaker fylld av allt som var bra med sen åttio- och nittiotals death, thrash och doom och ett par rejäla stänk av modern metallisk och japansk hardcore. Skaka av bara fan och häll rakt ned i halsarna på grabbarna i Black Breath och ni har en extremt kompakt, melodiös, tung och rasande snabb form av hardcore/metalcore (kalla det vad fan ni vill) som krossar allt i sin väg. Om du är ett fan av Dismember, Discharge eller Disclose spelar ingen roll; du kommer att älska Black Breath. Om du inte gör det, borde du nog helt enkelt avlivas för din egen skull.

Born with a moustache and a Supernova, tossed off the cliffs of Dover. Washed up on a far away shore, in the arms of the daughter of the buffalo

En kortis idag. Mer imorgon. Now fuck off!

Burning Love - Don't ever change EP
2010, Deranged

Här har vi två snabbt avklarade spår från punkkvintetten Burning Love, i vilken bland andra Chris Colohan från Cursed figurerar. Precis som i hans gamla band handlar det mesta om skitig lätt metallspetsad hardcorepunk men här med starkare drag åt band som Bars, Black Breath och Mondo Generator. Spår nummer ett, titelspåret, är en midtempodängare med spastiga riff och ettriga gitarrslingor och lätt distad sång. Produktionen är top notch och de bluesiga start/stoppen i mitten med den malande basen inunder ger allt en schysst dos av Stooges och MC5. Don't Ever Change klockar in på under tre minuter vilket är föredömligt.

Spår två, Jack The Ripper, är en långsammare, men minst lika skitig, historia med klara drag av 70-talsinfluerad hårdrock. Det är naturligtvis Nick Cave & The Bad Seeds original som man manglat till och gett en alldeles suverän kantstötthet. Klockrent.

Ni borde förövrigt rulla över till Burning Loves blog här och framförallt kolla in denna post. En liten Varning är dock på sin plats för den som är känslig. Bildmaterialet är litet i det grövsta laget. Bokstavligt talat.

My father was Black, my mother was Decker / Believe me my friend, it doesn't get any better

Här har vi den nya videon på Vimeo från Black Breath, med spåret Unholy Virgin. Själva videon är kanske i sumpigaste laget, men låten är en mördare.

Spellistan:
Dobermann Cult - Cursed To Be...
Black Pacific - ST
Cataract - Killing The Eternal

I Will Be Heard!

Minirecension
Black Breath - Heavy Breathing
2010, Southern Lord


Black Breaths blandning av tidig 90-tals death metal och hardcorepunk är en inte helt ny uppfinning, och i all ära finns det de som gör det bättre eller åtminstone med mer personlighet. Men det är något med kombinationen av simpla skitiga black metalmelodier, dubbla baskaggar varvat med kängigt rens och nittiotalshardcoredrag, som får mitt motstånd att krackelera.

Det är ganska bra drag i de allra flesta låtarna även om inga av dem fastnar direkt. Jag har en känsla av att detta är en skiva som behöver tid att växa. Kanske just för att man inte bryr sig om hur man blandar sin Entombeddoftande metal med influenser både från åttiotalspunken och den modernare muskelhardcore som bäst personifieras av band som Hatebreed. Man lirar det man gillar och åt helvete med de som inte håller med! Produktionsmässigt låter det väldigt mycket 90-tals death metal med fokus på tyngd och det typiskt gryniga gitarrljudet och med ett uns kängpunk a la Disfear.

Bandet är ett i en nu allt längre rad med akter som befinner sig musikaliskt i ett landskap någonstans mitt emellan Metal och Hardcorepunk, dock utan att egentligen förtjäna varesig epitetet Crossover eller att kallas Metalcore (såsom det definierades på nittiotalet). Vi var många på nittiotalet som lite skamset lyssnade både på metal och hardcore/punk (som om detta vore något sorts etikettbrott!) och nu börjar dessa influenser skina igenom i de nya hybrider som dyker upp (Coliseum, The Fucking Wrath, Grave Maker etc).

Heavy Breathing är inte helt klockren, den saknar det där lilla extra, men den är ändock en lysande uppvisning i hur man på ett lyckat sätt blandar stilar utan att tappa fokus. Om man bara satte knivsudden på alla låtarna och skar bort det lilla överflödiga lullullet och gav dem en extra knyck så skulle betyget bli full pott. Som det är idag har man en bit kvar.

Spellistan:

SamBlackChurch - ST
Gogol Bordello - Gypsy Punks
LAW - Black Lodge