Chambers of Dis: Black Breath - Sentenced To Life

Black Breath - Sentenced To Life
2012, Southern Lord

Yes! Äntligen! Den är precis så bra som jag hoppades att den skulle vara, om inte bättre. Black Breath lirar tung crustinfluerad hardcore med massor av metal och massor med melodier. Deras förra platta, Heavy Breathing, som för övrigt var en av 2010 års bästa plattor, grundlade min förkärlek till bandet och deras genialiska, djävulskt smittsamma, death-metal-möter-hardcoreblandning och nya plattan Sentenced To Life har cementerat denna uppfattning ytterligare. Bandet klipper ned allt motstånd vid fotknölarna med rasande hardcore fylld med smattrande dubbla bastrummor, kängtakt, Dismember/Entombed-death metal och vildsinta thrashriff och solon. Tänk er en drinkshaker fylld av allt som var bra med sen åttio- och nittiotals death, thrash och doom och ett par rejäla stänk av modern metallisk och japansk hardcore. Skaka av bara fan och häll rakt ned i halsarna på grabbarna i Black Breath och ni har en extremt kompakt, melodiös, tung och rasande snabb form av hardcore/metalcore (kalla det vad fan ni vill) som krossar allt i sin väg. Om du är ett fan av Dismember, Discharge eller Disclose spelar ingen roll; du kommer att älska Black Breath. Om du inte gör det, borde du nog helt enkelt avlivas för din egen skull.

Endless blockades for the pussyfooter

Slang - Life Made Me Hardcore
2010, Prank Records

Japanska kvartetten Slang har med Life Made Me Hardcore lyckats skapa 2010 års, förmodligen, allra bästa metall/punkhybridsplatta. Bandet som, enligt sin hemsida, existerat sedan 1988 spelar en sanslöst medryckande blandning som spretar åt såväl Motörhead, Entombed, G.I.S.M, Poison Idea och Skitsystem som åt mer konventionell melodiös 70- och 80-talshårdrock. Allt detta är dock rotat i djup crustig hardcoremylla där Discharge är den kanske mest vitala maskrosen. Men, det måste påpekas att det inte alls låter som Discharge. Eller Motörhead eller Poison Idea. Men det märks att det är detta man lyssnat på. Ofta. Nä, Slangs egen variant av hardcore (eller metal eller vad fan det nu ska kallas) är snarare ett helt lysande distillat av allt detta som med en alldeles perfekt kompakt men ändå grynigt luftig ljudbild, lyckas blanda gammaldags Death Metal med rock/metal och känghardcore utan att det låter schizofrent eller lika misslyckat som Mucky Pup då de försökte göra sin efterblivna rock/punk/funk/rapmetalcore.

Efter ett tiotal genomlyssningar av plattan känns den fortfarande ny och fräsch, som om det vore första gången jag hör den, och samtidigt härligt inkörd som Slayers Reign In Blood eller Clutchs Blast Tyrant: jag hittar hela tiden nya saker jag gillar med den, nya nyanser som jag inte märkt förut. Detta från en i grund och botten simpel enkel hardcoreplatta. Detta är nog fan årets bästa fynd! Jag hade aldrig hört talas om bandet tidigare trots att de funnits i över tjugo år och så blir min första erfarenhet av bandet såhär stark. Makalöst! Jag måste helt klart kolla upp bandets back catalogue och hålla ett vakande öga på framtida releaser. Kolla bara in följande låt från Life Made Me Hardcore:

I Will Be Heard!

Minirecension
Black Breath - Heavy Breathing
2010, Southern Lord


Black Breaths blandning av tidig 90-tals death metal och hardcorepunk är en inte helt ny uppfinning, och i all ära finns det de som gör det bättre eller åtminstone med mer personlighet. Men det är något med kombinationen av simpla skitiga black metalmelodier, dubbla baskaggar varvat med kängigt rens och nittiotalshardcoredrag, som får mitt motstånd att krackelera.

Det är ganska bra drag i de allra flesta låtarna även om inga av dem fastnar direkt. Jag har en känsla av att detta är en skiva som behöver tid att växa. Kanske just för att man inte bryr sig om hur man blandar sin Entombeddoftande metal med influenser både från åttiotalspunken och den modernare muskelhardcore som bäst personifieras av band som Hatebreed. Man lirar det man gillar och åt helvete med de som inte håller med! Produktionsmässigt låter det väldigt mycket 90-tals death metal med fokus på tyngd och det typiskt gryniga gitarrljudet och med ett uns kängpunk a la Disfear.

Bandet är ett i en nu allt längre rad med akter som befinner sig musikaliskt i ett landskap någonstans mitt emellan Metal och Hardcorepunk, dock utan att egentligen förtjäna varesig epitetet Crossover eller att kallas Metalcore (såsom det definierades på nittiotalet). Vi var många på nittiotalet som lite skamset lyssnade både på metal och hardcore/punk (som om detta vore något sorts etikettbrott!) och nu börjar dessa influenser skina igenom i de nya hybrider som dyker upp (Coliseum, The Fucking Wrath, Grave Maker etc).

Heavy Breathing är inte helt klockren, den saknar det där lilla extra, men den är ändock en lysande uppvisning i hur man på ett lyckat sätt blandar stilar utan att tappa fokus. Om man bara satte knivsudden på alla låtarna och skar bort det lilla överflödiga lullullet och gav dem en extra knyck så skulle betyget bli full pott. Som det är idag har man en bit kvar.

Spellistan:

SamBlackChurch - ST
Gogol Bordello - Gypsy Punks
LAW - Black Lodge

Enter the Criminal Mind

Kvartalsdeckaren nr4 1964















Spellistan:

Pharmakon - (MySpace)
Entombed - Hollowman
VA - Moonlanding 7'' (Haters, Thurston Moore, Aube, Bastard Noise, Spastic Colon etc - google them bitch!)