F@%k your punkrock en gång till!

Baltimoreetiketten A389 har släppt sin tredje gratissamling/mixtape, som består av femtiotvå  (!!) låtar av lika många band. Vi snackar hård, skitig metallisk hardcore, power violence och crustig sludge av band som Seven Sisters Of Sleep, Integrity, Dead American, Low Places, Junior Bruce, Gehenna, Full Of Hell, Young And InThe Way, The Love Below, Eddie Brock, Pick Your Side, Children Of God etc etc. Plocka hem den och avsätt två timmar till ren och skär rens.

Slanga hem den här: TANKA HARDCORE!

Dead Ending, som är en kombo av folk från Rise Against, Articles Of Faith, The Bomb och Alkaline Trio, har släppt sin självbetitlade tolvtummare på Alternative Tentacles och från vad jag har hört kommer den att döda alla som hör den. Old school HC FTW!

Köp här och lyssna här.







För den som inte känner till OFF! så består bandet av fucking Keith Morris. Resten är för mig helt ointressant. Visst, snubbarna i bandet har varit/är med i legendariska band som Red Kross och Rocket From The Crypt etc. bla bla bla. För mig är det faktum att Keith är med i bandet den allt överskuggande faktorn. Om man vill vara elak kallar man detta Black Flag pt 2 eftersom det i princip låter exakt som på Nervous Breakdown. Men elak vill man ju inte vara när musiken bandet lirar gör en så vansinnigt glad att man bara springer runt i cirklar tills man kräks och svimmar.

Bandet har släppt fyra ultrakorta vinyleps och sedan klumpat ihop dem på en cd (med den logiska titeln The First Four EPs), plus ytterligare två eps, varav den ena är en liveinspelning, och har nu släppt sin första riktiga - och självbetitlade - fullängdare på Vice Records. Sexton spår på ungefär samma antal minuter. Inget lullull, inget onödigt runk. Bandets filosofi är enkel. Låtarna ska vara korta och Keith måste får skälla på sånt han inte gillar. Vid ett tillfälle klagade en av bandmedlemmarna att han tyckte att man gott nog kunde upprepa bryggan och refrängen en gång till på slutet så att låten blev 1:12 istället för 56 sekunder. Han blev nedröstad.

Bilderna till vänster visar kassettutgåvorna av bandets två plattor (eller ja, det beror på hur man räknar) från Burger Records. Naturligtvis har jag köpt taperna istället för cd. Punk för fan!


Rock out w/ your cock out!

Kill Theme For American Apeshit

Hope & Suicide - S/T
2008, Supernova Records

Floridabandet Hope & Suicide bildades 2001 och består av medlemmar från bland andra Bloodlet. Deras självbebitlade platta utgiven på Steven Austins (Today Is The Day) Supernova Records består av tio spår av fullständigt förkrossande tung metal, i samma eklektiska stil som TITD, men utan deras tendenser åt rensig grindcore. Det är riktigt meckigt och oberäkneligt men hela tiden hårt fokuserat med undertoner av Helmetliknande gitarrarbete och postpunkelement. Produktionen är luftig med en viss live-i-studio-känsla men tillräckligt sammansatt för att lyfta tyngden i musiken utan att det straffar komplexiteten i kompositionerna.


The Greenery - Wasted Days
2011

The Greenery från Longbeach består av fem killar i tjugoårsåldern och de lirar sanslöst gungig old school hardcore med inslag av modernt muskulöst Biohazard/Hatebreed/Fullblown Chaos-sväng. Epn Wasted Days är första gången jag hör bandet och jag är jävligt imponerad. Låtarna sitter som en smäck, produktionen är väldigt precis men också med djup och rum för alla instrument att andas, även om basen kunde varit något mer närvarande. Såvitt jag vet så har denna EP inte funnit något skivbolag ännu vilket är helt jävla vansinnigt, för dessa fyra spår innehåller mer stake än tio myspacefriserade och autotunade emodeathcoreband tillsammans kan åstadkomma. Om ingen annan snappar upp de här grabbarna måste jag nog starta ett skivbolag och signa dem själv.


Manners - Apparitions
2011

Samma sorgliga tillstånd råder för Manners som för The Greenery. Detta otroligt talangfulla band saknar även de skivbolagsbackning vilket är så satans orättvist, för dessa killar lirar skiten ur de flesta av sina kollegor. De blandar old schoolhardcore med Quicksandliknande postpunkrock och skrikiga melodier - tänk Minor Threat så fattar ni nog. Produktionsmässigt känns Apparitions ibland lite grötig och något för tung för hardcoreelementen men i de tyngre och paradoxalt nog de lugnare partierna gnistrar det till ordentligt. En väldigt lovande EP på det hela taget.


Rise Against - Endgame
2011, Interscope

Efter föregångaren Appeal To Reasons stora framgångar har nog både fansens förväntningar och branschens tryck på Rise Against att leverera en klusterbomb av hits varit stora och jag vet ännu inte om jag tror att uppföljaren Endgame uppfyller allt detta. På gott och ont. Det börjar bra initialt i öppningsspåret Architects men det hela eskalerar snabbt till en sorts proffsig arenapunk som får mig att tänka på ett mer melankoliskt (och musikaliskt komplicerat och kompetentare) Green Day. Samtidigt finner jag spår av progressivitet i det hela som drar åt ett mindre argt Propagandhi eller ett punkigt Rush (!), vilket tilltalar mig rejält. Jag har en känsla att detta är en platta som kräver många fler lyssningar för att skapa sig en komplett bild av.


Jag klämmer in ett gäng videor med några av banden ovan och en ny från American Heritagesångaren och gitarristens sidoband Heaving Mass.

Let's bring it all down!

Road Trip: Gbg

Igår gick West Coast Riot av stapeln för tredje året i rad och på menyn hittade vi såväl nya som gamla etablerade akter. Först ut, för oss som kom lite sent ned till den halvmulna och blåsiga Frihamnen i Göteborg, var Dillinger Escape Plan på den stora Svarta Scenen. Vi missade de inledande låtarna men ramlade in lagom till Black Bubblegum. DEP gjorde bra ifrån sig även om publikens reaktioner än så länge var ganska svala (klockan vara bara runt 16-snåret och folk verkade inte riktigt ha kommit igång).

Bästa Låt:Black Bubblegum


Efter ett hastigt pit stop i öltältet hastade vi över till den Röda Scenen där The Specials precis hunnit börja spela. Tuffa gubbar med tonvis med hjärta. Hatten av till farbröderna som visade att de fortfarande kan sparka din röv.

Bästa Låt:A Message To You Rudie

Samtidigt som The Specials spelade uppträdde Invasionen på Close-Ups scen. Men tyvärr blev vi tvugna att skippa dem eftersom The Specials kändes viktigare. Sorry, Dennis!


Band nummer tre på listan, och också en stor publikfavorit (även undertecknads), var Flogging Molly. Redan vid de inledande tonerna ur Paddys Lament märktes att detta var Bandet med stort B som många tagit sig hit för att se. Deras värme, humor, intensitet och fantastiska musikalitet är oslagbar. Kvällens bästa!

Bästa Låt:Drunken Lullabies och If I Ever Leave This World Alive (jag fick nästan en tår i ögat!)

The Get Up Kids uppträdde samtidigt som Molly men här var det inget snack om vilket band vi föredrog.

Bad Religion som i år firar trettio år, är ett band som inte ödslar tid. Under sin knappa timmes speltid hann man klämma in en stor del av sin repertoar från bortåt tjugotalet plattor. Till min egen stora tillfredsställelse spelade de många hits från de tidigare skivorna. Fuck Armageddon, This Is Hell!

Bästa Låt:I Want To Conquer The World

Nästa band ut var Rise Against och de startade med högt tempo i Collapse (Post-Amerika) för att sedan besinna sig. Kanske lite för mycket. Det var något med deras uppträdande som kändes lite fisljummet. Förmodligen var det inte bandets fel utan det faktum att de spelade på den största scenen och med bara tre bandmedlemmar aktiva däruppe så kändes nog scenen lite för stor. Efter en fem sex låtar rullade vi vidare för att dra på ett ett extra lager kläder eftersom det nu började bli riktigt kallt i snålblåsten.

Bästa Låt:Minor Threat, med Brian Baker (Minor Threat och Bad Religion ) och Dennis Lyxzén (Refused, International Noise Conspiracy, Invasionen etc) som gäster.

Efter nämnda klädbyte och en behövlig promenad (ryggen var helt fuck up!) lullade vi tillbaka lagom tills dess att Dropkick Murphys äntrade den Röda scenen. Efter lite ljudproblem med sången i begynnande numret (ett återkommande fenomen under stora delar av kvällen) rullade Dropkicks folkmusik/punk/hardcoremaskin igång på allvar och gjorde ingen besviken. Ett mindre bråk uppstod i vår närhet men var annars en avvikelse på festivalen.

Bästa Låt:Caught In A Jar

Irriterad att jag skulle missa Shipping Up To Boston med Dropkick Murphys (om de nu alls spelade den låten) traskade vi vidare till Close-Ups scen för att se f.d frontmannen för Dead Kennedys nya band Jello Biafra and The Guantanamo School Of Medicine med medlemmar från såväl Victims Family, Helios Creed och Rollins Band. Detta var den egentliga orsaken till att jag företog mig dagens Road Trip. Med begynnande Terror Of Tiny Town exploderade bandet i en ursinnig uppvisning i hur punk egentligen ska låta och spelas. Detta är Dead Kennedys 2.0 och det vettefan om den här versionen inte är bättre än den gamla. Trots sitt fysiska omfång, knäskador och sin ålder eller kanske tack vare det faktum att det var hans födelsedag igår, rockade Punkfarbrorn riktigt hårt och lät oerhört bra i rösten. Man hann bränna av merparten av låtarna från sin debutplatta The Audacity Of Hype plus två nya osläppta låtar (DotCom Monte Carlo och The Virus That Will Not Die) inklusive ett gäng DK-klassiker. Kul att se Dennis Lyxzén och ett par av killarna från Rise Against stå och digga backstage.

Bästa Låt:Holiday In Cambodia och California Uber Alles


Eftersom Jello Biafra & The Guantanamo School Of Medicines uppträdande krockade rejält med The Hives spelning på den Svarta Scenen missade jag merparten av Fagerstahjältarnas gig. Jag hann tillbaka lagom till sista låten och de efterföljande extranumren. Kul att se Howlin' Pelle go bananas på scen. Vart fan får karlfan sin energi ifrån?

Bästa Låt:Ingen aning tyvärr

Jag är lite besviken på att jag missade Sista Sekunden eftersom de är ett av den svenska hardcorescenens bästa nya(re) band men vi var tvugna att grunda dagen med ett par öl och några mackor innan vi rullade in på festivalområdet. C'est La Vie. Det går väl fler tåg.


Avslutningsvis måste man nog säga att festivalarrangörerna gjort ett helvetes bra jobb genomgående. Bra akter bokade, gott om bajamajor, bra spelschema (på det hela taget), gott om ställen att äta osv.

Kvällens bästa: Flogging Molly och Jello Biafra & The Guantanamo School Of Medicine.


Dagens spellista:

Tystnad, ljuva tystnad