F@%k your punkrock en gång till!

Baltimoreetiketten A389 har släppt sin tredje gratissamling/mixtape, som består av femtiotvå  (!!) låtar av lika många band. Vi snackar hård, skitig metallisk hardcore, power violence och crustig sludge av band som Seven Sisters Of Sleep, Integrity, Dead American, Low Places, Junior Bruce, Gehenna, Full Of Hell, Young And InThe Way, The Love Below, Eddie Brock, Pick Your Side, Children Of God etc etc. Plocka hem den och avsätt två timmar till ren och skär rens.

Slanga hem den här: TANKA HARDCORE!

Dead Ending, som är en kombo av folk från Rise Against, Articles Of Faith, The Bomb och Alkaline Trio, har släppt sin självbetitlade tolvtummare på Alternative Tentacles och från vad jag har hört kommer den att döda alla som hör den. Old school HC FTW!

Köp här och lyssna här.







För den som inte känner till OFF! så består bandet av fucking Keith Morris. Resten är för mig helt ointressant. Visst, snubbarna i bandet har varit/är med i legendariska band som Red Kross och Rocket From The Crypt etc. bla bla bla. För mig är det faktum att Keith är med i bandet den allt överskuggande faktorn. Om man vill vara elak kallar man detta Black Flag pt 2 eftersom det i princip låter exakt som på Nervous Breakdown. Men elak vill man ju inte vara när musiken bandet lirar gör en så vansinnigt glad att man bara springer runt i cirklar tills man kräks och svimmar.

Bandet har släppt fyra ultrakorta vinyleps och sedan klumpat ihop dem på en cd (med den logiska titeln The First Four EPs), plus ytterligare två eps, varav den ena är en liveinspelning, och har nu släppt sin första riktiga - och självbetitlade - fullängdare på Vice Records. Sexton spår på ungefär samma antal minuter. Inget lullull, inget onödigt runk. Bandets filosofi är enkel. Låtarna ska vara korta och Keith måste får skälla på sånt han inte gillar. Vid ett tillfälle klagade en av bandmedlemmarna att han tyckte att man gott nog kunde upprepa bryggan och refrängen en gång till på slutet så att låten blev 1:12 istället för 56 sekunder. Han blev nedröstad.

Bilderna till vänster visar kassettutgåvorna av bandets två plattor (eller ja, det beror på hur man räknar) från Burger Records. Naturligtvis har jag köpt taperna istället för cd. Punk för fan!


Rock out w/ your cock out!

I wanna be the bullet that goes ripping through your skull

Black fuckin' Flag. Ett av musikhistoriens (eller i vilket fall, rockhistoriens) allra viktigaste och mest tongivande band. Här har hardcorepunken sitt ursprung, här har grungen sin vagga, här väcktes liv i det som senare skulle bli screamo och noiserock, här skapades grunden för många band som skulle komma att själva bli legendariska, som till exempel Melvins, Jesus Lizard och Nirvana, och här skapades grunden för en ditintills otänkbar progressivitet inom punken, som senare skulle utvecklas av dussintals nya och samtida ikonoklaster som MDC, Dead Kennedys, Die Kreuzen, Flipper och så vidare.

Bandet skulle komma att bli lika kända för gitarristen Greg Ginns unika, ofta atonala, gitarrspel som för sina våldsamma scenframträdanden som kom att bli alltmer konfrontatoriska ju längre tiden gick. Efter ett par tumultartade år av medlemsbyten under sent sjuttiotal och tidigt åttiotal rekryterade man Henry Garfield (senare med efternamnet Rollins) som sångare från bandet State Of Alert och bandet exploderade i popularitet. En mycket bra biografi över bandet finns att läsa här.

Det är svårt att överskatta bandets betydelse för efterkommande generationer musiker och band och rockens - inte bara punkens - kommande utveckling. För min egen del väcktes mitt intresse för bandet då jag för första gången hörde samlingsplattan Let Them Eat Jellybeans utgiven på Alternative Tentacles där bandet river av Police Story med (tror jag) Dez Cadena på sång och sedan Marco Mikans (Martial Mosh) enträgna insisterande att jag bara måste höra My War och Damaged. Efter det blev inget detsamma igen. Saker och ting förändras efter att man lyssnat på dessa plattor. För mig öppnade de mina ögon och öron för mer än punkens simpla formalism, som liksom en vägg hindrade andra influenser att få komma in, som om den (punken) existerade i ett vakum. Jag insåg att den i sin tur bygger på så mycket mer än bara aggressioner och uppror; att den faktiskt är en starkt traditionalistiskt genre. Inget som vidgar ens vyer kan vara dåligt och detta gjorde Black Flag i överflöd.

Gör dig själv en tjänst och lyssna på Black Flag på spottan här. För den som aldrig hört bandet förut (djävla skäms!) så kan Everything Went Black, The First Four Years och Wasted Again vara bra startpunkter. Dessa plattor representerar Black Flags barndom, då bandet var ett renodlat punkrockband, innan Henry Rollins kom in i bilden på omtumlande Damaged.

Don't think about it. Do it! Don't talk about it. Do it!

Jag har det senaste fem månaderna tränat ett styrke/konditionspass som är en variant av detta och detta. Det går enkelt ut på att tre till fyra gånger i veckan pressa kroppen så hårt som möjligt i relativt korta intervaller, med mycket korta återhämtningspauser mellan seten (högst 20 sekunder). Detta för att öka förbränning och styrka i kroppen. Mina pass brukar variera tidsmässigt (beroende på hur många olika övningar jag väljer) men hamnar sällan under 25 minuter. Efteråt är jag helt slut, dryper av svett och mår inte sällan lite illa.

Däremot har min uthållighet ökat, mina knän och tidigare problematiska ländrygg förbättrats dramatiskt: Jag kan nu springa i spåret obehindrat, utan att knäna sväller upp och värker i flera dagar. Visst, i början är det vidrigt. Det är mycket lätt att ge upp när det känns som värst, men arbetar man med timerklocka och stenhård disciplin kommer man snabbt att märka skillnad. Förbränningen ökar, underhudsfettet rasar, konditionen förbättras enormt, musklerna stärks och leder ökar sin spänst. Bara fördelar, alltså. Kombinerat med annan, normal konditionsträning (t ex cykling, simning, jogging etc), är detta ett fantastiskt sätt att komma i form.

Och till ett bra träningspass måste man ju ha bra musik. Detta har varit spellistan för mina träningspass de senaste två månaderna:

1.D.I. - Tragedy Again
2.Ducky Boys - Boston USA
3.Oi Polloi - Fuck Everybody Who Voted Tory
4.Propagandhi - Todays Empires, Tomorrows Ashes
5.Christ On A Crutch - In On Your Joke
6.Anti-Flag - Fuck Police Brutality
7.Circle Jerks - Coup D'Etat
8.Die Kreuzen - On The Streets
9.MDC - Born To Die
10.Discharge - Never Again
11.Black Flag - Police Story
12.Anti-Nowhere League - We Will Not Remember You
13.Anti-Nowhere League - For You
14.Negative Approach - Whatever I Do
15.Bad Brains - Pay To Cum
16.Blood For Blood - Aint Like You (Wasted Youth II)
17.Oi Polloi - Willie Mcrae
18.Poison Idea - Just To Get Away

Ladda ned och kör hårt!

Ja, jag vet att det ligger två stycken Anti-Nowhere Leaguespår efter varandra. Det blev så av misstag när jag först brände den här skivan. Jag har medvetet låtit felet hänga med eftersom båda låtarna är suveräna. Deal with it!

Skateboards from hell

Snabbrecension


Ceremony - Rohnert Park LP
2010, Bridge Nine Records

Ceremony från San Fransisco spelar en typ av punk som får det att skallra i mitt huvud som om någonting gått sönder. På ett bra sätt. Detta lösa trasiga som åker omkring därinne (let's face it: det är rätt så tomt därinne) slamrar och har sig och gnisslar så att det, trots min intensiva avsky för allting som har med dans att göra, nästan börjar spritta i mina ben. Men bara nästan.

Ceremony har efter två fullängdare och en kvartett kortare släpp hittat sin form. Den ligger någonstans i samma musikaliska landskap som den allra tidigaste hardcorepunken, a la Black Flag, Germs, B'last, Bad Brains etc, från vilken den så tydligt och ogenerat men också passionerat och helgjutet lånar sin ursinniga intensitet, sina märkliga hookar och sitt slamriga ljud. Delar av plattan fullkomligen dryper av Dischord-worship. Tänk tidiga Minor Threat, Government Issue och SFA så hajar ni förmodligen.

Den delar också bitvis samma landskap som det tidiga nittiotalets noiserockband, som Jesus Lizard och Sonic Youth, med korta skronkfyllda partier och en fjäderlätt fäbless för atonalitet.

Detta är en platta, vars variationsrikedom och attityd allena gör den till ett av de bättre punksläppen hittills i år. Att den sedan är smällfet med otroligt bra låtar är bara bacon på burgaren.





Spellistan:

Stompbox - Stress
Jello Biafra & Mojo Nixon - Prairie Home Invasion
Damaged - Purified In Pain

This fucking city is run by pigs. They take the rights away from all the kids

Minirecension

Various Artists: Let Them Eat Jellybeans

Samlingsskivan Let Them Eat Jellybeans, utgiven 1981 på Alternative Tentacles, är en av den nordamerikanska hardcorepunkens viktigaste plattor. Inte enbart för att den var bland de allra första, eller för att den innehöll några av den tidens allra största namn (Dead Kennedys, Bad Brains, Circle Jerks, Black Flag mfl ) utan även för att den var generös med vad man ansåg vara punk. Kom ihåg att detta var 1981, då punken fortfarande knappt hade lämnat spjälsängen, INGENTING var egentligen definierat inom genren. Detta var något som samlingens sammanställare (framförallt Jello Biafra från DKs och ägare av AT) dessutom var framsynta nog att inse: just att genren som sådan täckte in ett väldigt brett spektrum av stilar, från långsamt till snabbt, från grymt och tungt till snurrigt och synthigt - och att all bra musik inte bara kom från Kalifornien och Washington. Något som illustreras väl av det faktum att två av de 17 banden på skivan, D.O.A och Subhumans, båda från Vancouver, Kanada.

Subhumans, Vancouver

Let Them Eat Jellybeans är indelad i två strikt olika delar: på första sidan finner man det som kom att bli traditionell hardcore och punk och på sida två samlas en salig blanding av skränig artrock, jazzinfluerat skronk och synthbaserad proto-new wave.

Bad Brains, Washington DC

Plattans första sida innehåller några av den amerikanska punkhistoriens allra största och segslitnaste låtar: Bad Brains gungigt snärtiga Pay To Cum, Black Flags ursinniga Police Story, Dead Kennedys aggressiva och snabba Nazi Punks Fuck Off, Circle Jerks fortfarande sorgligt aktuella Paid Vacation, Flippers malande maniska Ha-Ha-Ha etc, men även en rad mindre kända låtar från mindre kända akter, så som The Feederz med sin våldsamt antireligiösa Jesus Entering From The Rear och Really Reds repetitiva men ömsom lågmälda och ömsom argsinta Prostitution.

Black Flag, Hermosa Beach

Circle Jerks, Hermosa Beach

På sida två finner vi de band som kanske i och för sig aldrig blev riktigt stora men samtidigt det som utgör en av de viktigaste orsakerna till att den här samlingen lyfter sig över många av sina samtidiga och efterkommande. Här finner vi Christian Lunchs new waviga Joke's On You, Geza Xs slamriga synthklassiker Isotope Soap, The Offs reggaeinspirerade Everyone's A Bigot. Sammalagt åtta spår av varierande tyngd och karaktär. Man kanske inte älskar alla men efter multipla lyssningar (själv har nog hört plattan ett hundratal gånger genom åren) så märker man att vissa ev dem faktiskt växer. Personliga favoriter på sida två är Christian Lunch och Geza X.

Dead Kennedys, San Fransisco

The Feederz, Arizona

D.O.A., Vancouver

Eftersom skivan inte längre går att få tag i från något skivbolag (Alternative Tentacles har beslutat sig att inte återutge den på grund av Jellos dispyt med resten av bandet och det faktum av Black Flag vägrar tillåta att deras låt släpps på nytt) så har jag beslutat att lägga upp den i all sin härlighet för nedladdning för den som vill höra detta klassiska punkepos.

Various Artists: Let Them Eat Jellybeans i RAR-format.

Alternativ länk HÄR


Idag lyssnar jag på:

Minor Threat - Complete Discography
Black Flag - Four First Years
Die Kreuzen - Die Kreuzen