Igår gick West Coast Riot av stapeln för tredje året i rad och på menyn hittade vi såväl nya som gamla etablerade akter. Först ut, för oss som kom lite sent ned till den halvmulna och blåsiga Frihamnen i Göteborg, var Dillinger Escape Plan på den stora Svarta Scenen. Vi missade de inledande låtarna men ramlade in lagom till Black Bubblegum. DEP gjorde bra ifrån sig även om publikens reaktioner än så länge var ganska svala (klockan vara bara runt 16-snåret och folk verkade inte riktigt ha kommit igång).Bästa Låt:Black Bubblegum
Efter ett hastigt pit stop i öltältet hastade vi över till den Röda Scenen där The Specials precis hunnit börja spela. Tuffa gubbar med tonvis med hjärta. Hatten av till farbröderna som visade att de fortfarande kan sparka din röv.
Bästa Låt:A Message To You Rudie
Samtidigt som The Specials spelade uppträdde Invasionen på Close-Ups scen. Men tyvärr blev vi tvugna att skippa dem eftersom The Specials kändes viktigare. Sorry, Dennis!
Band nummer tre på listan, och också en stor publikfavorit (även undertecknads), var Flogging Molly. Redan vid de inledande tonerna ur Paddys Lament märktes att detta var Bandet med stort B som många tagit sig hit för att se. Deras värme, humor, intensitet och fantastiska musikalitet är oslagbar. Kvällens bästa!
Bästa Låt:Drunken Lullabies och If I Ever Leave This World Alive (jag fick nästan en tår i ögat!)
The Get Up Kids uppträdde samtidigt som Molly men här var det inget snack om vilket band vi föredrog.
Bad Religion som i år firar trettio år, är ett band som inte ödslar tid. Under sin knappa timmes speltid hann man klämma in en stor del av sin repertoar från bortåt tjugotalet plattor. Till min egen stora tillfredsställelse spelade de många hits från de tidigare skivorna. Fuck Armageddon, This Is Hell!
Bästa Låt:I Want To Conquer The World
Nästa band ut var Rise Against och de startade med högt tempo i Collapse (Post-Amerika) för att sedan besinna sig. Kanske lite för mycket. Det var något med deras uppträdande som kändes lite fisljummet. Förmodligen var det inte bandets fel utan det faktum att de spelade på den största scenen och med bara tre bandmedlemmar aktiva däruppe så kändes nog scenen lite för stor. Efter en fem sex låtar rullade vi vidare för att dra på ett ett extra lager kläder eftersom det nu började bli riktigt kallt i snålblåsten.
Bästa Låt:Minor Threat, med Brian Baker (Minor Threat och Bad Religion ) och Dennis Lyxzén (Refused, International Noise Conspiracy, Invasionen etc) som gäster.
Efter nämnda klädbyte och en behövlig promenad (ryggen var helt fuck up!) lullade vi tillbaka lagom tills dess att Dropkick Murphys äntrade den Röda scenen. Efter lite ljudproblem med sången i begynnande numret (ett återkommande fenomen under stora delar av kvällen) rullade Dropkicks folkmusik/punk/hardcoremaskin igång på allvar och gjorde ingen besviken. Ett mindre bråk uppstod i vår närhet men var annars en avvikelse på festivalen.
Bästa Låt:Caught In A Jar
Irriterad att jag skulle missa Shipping Up To Boston med Dropkick Murphys (om de nu alls spelade den låten) traskade vi vidare till Close-Ups scen för att se f.d frontmannen för Dead Kennedys nya band Jello Biafra and The Guantanamo School Of Medicine med medlemmar från såväl Victims Family, Helios Creed och Rollins Band. Detta var den egentliga orsaken till att jag företog mig dagens Road Trip. Med begynnande Terror Of Tiny Town exploderade bandet i en ursinnig uppvisning i hur punk egentligen ska låta och spelas. Detta är Dead Kennedys 2.0 och det vettefan om den här versionen inte är bättre än den gamla. Trots sitt fysiska omfång, knäskador och sin ålder eller kanske tack vare det faktum att det var hans födelsedag igår, rockade Punkfarbrorn riktigt hårt och lät oerhört bra i rösten. Man hann bränna av merparten av låtarna från sin debutplatta The Audacity Of Hype plus två nya osläppta låtar (DotCom Monte Carlo och The Virus That Will Not Die) inklusive ett gäng DK-klassiker. Kul att se Dennis Lyxzén och ett par av killarna från Rise Against stå och digga backstage.
Bästa Låt:Holiday In Cambodia och California Uber Alles
Eftersom Jello Biafra & The Guantanamo School Of Medicines uppträdande krockade rejält med The Hives spelning på den Svarta Scenen missade jag merparten av Fagerstahjältarnas gig. Jag hann tillbaka lagom till sista låten och de efterföljande extranumren. Kul att se Howlin' Pelle go bananas på scen. Vart fan får karlfan sin energi ifrån?
Bästa Låt:Ingen aning tyvärr
Jag är lite besviken på att jag missade Sista Sekunden eftersom de är ett av den svenska hardcorescenens bästa nya(re) band men vi var tvugna att grunda dagen med ett par öl och några mackor innan vi rullade in på festivalområdet. C'est La Vie. Det går väl fler tåg.
Avslutningsvis måste man nog säga att festivalarrangörerna gjort ett helvetes bra jobb genomgående. Bra akter bokade, gott om bajamajor, bra spelschema (på det hela taget), gott om ställen att äta osv.
Kvällens bästa: Flogging Molly och Jello Biafra & The Guantanamo School Of Medicine.
Dagens spellista:
Tystnad, ljuva tystnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar