fredag 4 mars 2011

Cuz I can ford a red eed only street a wide a ree land

American Heritage - Sedentary
2011, Translation Loss Records

Innan jag hörde den här plattan hade jag aldrig hört talas om American Heritage, vars historia, visade det sig, började redan i slutet av nittiotalet. Efter ett antal kortare släpp och splittar och två föregående fullängdare släpps nu Chicagobandets senaste fullängdare, Sedentary, på Translation Loss Records. Plattan damp ned i min värld lika plötsligt som en jävla clusterbomb och hade samma effekt på mitt medvetande. Allting liksom briserade.

Sedentary börjar med en sådan jävla roundhousespark i öppningsspåret Sickening Rebellion att jag har svårt att inte börja slå sönder skit omkring mig när jag lyssnar på det. Plattan är som en juicemixer fylld med ungefär lika delar Melvins, Motörhead och Nomeansno och några stänk Dwarves och The Misfits omkring Earth A.D-eran. Det brötas och meckas och stramar och spretar åt alla jävla håll och det går liksom inte att hålla detta spastiska Ritalinamonster nere. Att man dessutom lyckas skapa titlar som Tomb Cruise, Morbid Angle och Kiddie Pool Of Baby Blood är absolut inte till deras nackdel. Detta är inget genresläpp som enkelt låter sig sättas i ett behändigt fack. Detta kanske skulle kunna kallas metal men det vore lika missvisande som att hurtigt kalla GG Allin för 'lite av en rock 'n' roll-rebell'! Låt oss nöjas med att kalla detta en av årets hittills mest upphetsande plattor. Gillar man skitig tung rock, kaxig hardcorepunk eller otyglad rå metal/hardcore i stil med Coliseum, Black Tusk eller Black Breath (American Heritage låter dock inte som något av dessa band) så bör man nog dra ett par varv genom Sedentary. Allt annat vore riktigt jävla dumt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar