Hardcore cluster bomb pt 1: Negative Approach

Ovanstående sjutummare trillade ned i min brevlåda idag, vilket drog igång ett oemotståndligt sug efter originalen med Negative Approach och bättre än nedanstående videor blir det inte utan psykofarmaka och sprit. Två av Negative Approachs allra hårdaste och bästa spår. Finns ingen artist som får mig att vilja slå sönder saker så mycket som de här grabbarna, förutom möjligtvis Kikki Danielsson. Samlingen Reproach kan du slanga hem genom att klicka på bilden.

The Holy Order Is Disorder

Arson Anthem - Insecurity/Notoriety
2010, Housecore Records

Fan fan fan fan fan! Fan vad bra det här är!

Ibland stöter man på en platta som så uppenbart kommer att bli en långkörare och framtida favorit; något man lyssnar ohälsosamt
mycket på i början - om och om igen - och som man sedan kommer att återvända till med en regelbundenhet som hos en paranoid maniker med OCD. Som Slayers Reign In Blood ungefär. Eller TV-serien The Thick Of It. Eller vinylversionen av Flåklypa Grand Prix.

Arson Anthems fullängdsdebut efter den självbetitlade ep:n från 2006 är svinfet hardcore i bästa 80-talsstil med korta sköna breakdowns utan någon som helst tillstymmelse till moderna metalcorefasoner. Det är skrikigt, halvkasst producerat (men satan så svängigt), inspelat till synes mestadels live i studion med få tagningar och inga eller få overdubs (jag kan ha fel men det låter väldigt primitivt) och det är argt.

Riktigt jävla argt!

Om man vill ha någon sorts musikalisk kompassriktning, tänk en blandning mellan Superjoint Ritual och Negative Approach, med ett flortunt täcke av gisten, sur, illvillig sydstatssludge.

A.A. är alltså Phil Anselmo (Pantera, Superjoint Ritual, etc) på gura, Mike Williams (Eyehategod!) på röst (klart den argaste killen i USA), Collin Yeo på bas och självaste Hank III på trummor. Detta projekt har varit i görningen en tid; faktiskt ända sedan 2006 då Mike flyttade in hos Phil efter att han förlorat allt i Katrinakatastrofen i Lousiana. Förstlingsverket bestod av åtta snabba hardcorespår med en knivsudd av metal inslängt. I uppföljande fullängdaren hittar vi inte färre än sjutton spår i samma anda, av vilka bara fyra stycken passerar treminuterssträcket. Så med andra ord är detta ursinnig, vildsint och snabb musik där man vevar så mycket det bara går.

Endast avslutande och smått fantastiska Teach The Gun (To Love The Bullet) avviker märkbart från mängden med sin långsamma och tydliga Eyehategodlika träsksvängssludge i vilken man kramar sönder Sabbathriff i bästa Southern Discomfortmanér.

Det är fan makalöst så bra det är!

Don't think about it. Do it! Don't talk about it. Do it!

Jag har det senaste fem månaderna tränat ett styrke/konditionspass som är en variant av detta och detta. Det går enkelt ut på att tre till fyra gånger i veckan pressa kroppen så hårt som möjligt i relativt korta intervaller, med mycket korta återhämtningspauser mellan seten (högst 20 sekunder). Detta för att öka förbränning och styrka i kroppen. Mina pass brukar variera tidsmässigt (beroende på hur många olika övningar jag väljer) men hamnar sällan under 25 minuter. Efteråt är jag helt slut, dryper av svett och mår inte sällan lite illa.

Däremot har min uthållighet ökat, mina knän och tidigare problematiska ländrygg förbättrats dramatiskt: Jag kan nu springa i spåret obehindrat, utan att knäna sväller upp och värker i flera dagar. Visst, i början är det vidrigt. Det är mycket lätt att ge upp när det känns som värst, men arbetar man med timerklocka och stenhård disciplin kommer man snabbt att märka skillnad. Förbränningen ökar, underhudsfettet rasar, konditionen förbättras enormt, musklerna stärks och leder ökar sin spänst. Bara fördelar, alltså. Kombinerat med annan, normal konditionsträning (t ex cykling, simning, jogging etc), är detta ett fantastiskt sätt att komma i form.

Och till ett bra träningspass måste man ju ha bra musik. Detta har varit spellistan för mina träningspass de senaste två månaderna:

1.D.I. - Tragedy Again
2.Ducky Boys - Boston USA
3.Oi Polloi - Fuck Everybody Who Voted Tory
4.Propagandhi - Todays Empires, Tomorrows Ashes
5.Christ On A Crutch - In On Your Joke
6.Anti-Flag - Fuck Police Brutality
7.Circle Jerks - Coup D'Etat
8.Die Kreuzen - On The Streets
9.MDC - Born To Die
10.Discharge - Never Again
11.Black Flag - Police Story
12.Anti-Nowhere League - We Will Not Remember You
13.Anti-Nowhere League - For You
14.Negative Approach - Whatever I Do
15.Bad Brains - Pay To Cum
16.Blood For Blood - Aint Like You (Wasted Youth II)
17.Oi Polloi - Willie Mcrae
18.Poison Idea - Just To Get Away

Ladda ned och kör hårt!

Ja, jag vet att det ligger två stycken Anti-Nowhere Leaguespår efter varandra. Det blev så av misstag när jag först brände den här skivan. Jag har medvetet låtit felet hänga med eftersom båda låtarna är suveräna. Deal with it!