Maybe what we need are more trolls under the bridge

Planks - The Darkest Of Grays
2010, Per Koro Records

Tysk sludgig hardcore med metalliska inslag av såväl black metal, grindcore, mathcore (ännu ett uttryck - och genre - jag verkligen hatar; "mathcore", vad fan betyder det egentligen?! Överkomplicerad jazzgrindcore? Obegripliga metallhybrider som hellre serverar riffsallad än riktiga låtar?) och post-rockig melodiositet. Tankarna drar åt Black Anvil, Cobalt, Today Is The Day, Jesu, Cult Of Luna. Ja, kort sagt så spretar det åt alla håll och kanter. Dock utan att förlora ett uns av intensitet och tyngd eller en enda sekund av fokus. Det är egentligen jävligt svårt att kalla detta hardcore med en något sånär bibehållen definition av ordet eftersom Planks musik på nya plattan är så mycket mer komplex än den man normalt förväntas höra inom sagda genre. Progmetalcore (Progressiv metallisk hardcore), kanske? Här leker man dessutom med albumtäckande existentiella koncept i värsta Queensrÿchemanér, vilket gör att det hela spetsas till lite extra, både textmässigt och musikaliskt, vilket i sin tur är ett måste på en konceptplatta.

För, ärligt talat, hur många gånger har inte ett etablerat band avvikit från sin invanda rutin och bestämt sig för att göra en konceptplatta, vilket resulterat i fullständig och komplett katastrof? Konceptalbum verkar vara musikers frikort för att göra lite vad fan man vill utan att behöva ta ansvar för skiten de kräker ur sig. Om folk inte gillar det så är det deras problem; de förstår bara inte plattan, menar man då. Om publiken inte har vett nog att förstå storheten med en metallplatta, endast släppt på genomskinlig dubbelvinyl i Indonesien, med tjugominuterslåtar om utomjordiska féer med eldkastare och demonfyllda dystopiska framtidsscenarion, sjungna i falsett till samba- och jazztaktshårdrock, ackompanjerade av panflöjter, lasersyntar och fioler, så är det deras egen förlust. Liksom.

Detta undviker dock Planks här. Med ett koncept/tema som ligger mycket närmare det verkliga livet och som känns mycket mer aktuellt har man lyckats skapa en hyfsat sammanhållen berättelse med lagom diffusa texter för att man ska kunna tolka det hela lite som man vill. En imponerande insats som lockar till fler lyssningar. Här har bandet valt att, efter det att vinylversionen sålt slut, lägga upp hela plattan till allmänhetens förfogande, med texter, förklaringar av koncept och hela konkarången, så det är bara att rulla in på länken och slanga hem.

Thanks to Andrew of Aversionline for the tip.