Kill trend suicide

Det är återigen den tiden på året då skribenter, journalister, bloggare och tyckare överallt - proffs som amatörer - plötsligt finner sig febrilt upptagna med att försöka summera året innan det tar slut. Själv intar jag en mer avslappnad och lakonisk attityd till det hela, för jag vet att inga listor eller krönikor någonsin blir kompletta eller rättvisande. Det enda man kan hoppas åstadkomma är en något sånär rättvis fingervisning om vad året har lämnat efter sig, inte en korrekt eller komplett - i någon som helst betydelse av ordet - summering som kan tas för objektiv sanning.

Med andra ord; jag kommer att glömma bort en massa bra releaser som släppts under året, jag kommer, långt senare, att inse att jag framhöll en del som alldeles för bra medan de egentligen bara var mediokra, jag kommer att ångra att jag inte gjorde en Topp 50 istället för en Topp 20, jag kommer att ångra att jag inte gjorde listan i bakvänd rangordning eller att jag skulle ha blandat genrerna, osv.

Min egen Årsbästalista är baserad på musiksläpp som gjorts under 2010 och jag kommer att ordna dem enligt generell genretillhörighet, utan någon som helst inbördes rangordning.

Varför?
Därför.
Deal with it.

Gott nytt, alla jävlar!

Hoppas nästa år blir åtminstone marginellt bättre än 2010.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Årets Jäfvla Bästalista

PUNK/HARDCORE:

Arson Anthem - Insecurity/Notoriety
Old schoolhets av bästa slag. Argt, dedsperat och perfekt. Go NOLA!

No Friends - Traditional Failures
Gorilla Bisquitsdoftande punkig hardcore uppdaterad till 2010 i perfekt balans med Descendentspunkiga melodier.

Trash Talk - Eyes & Nines
Otroligt vital hardcorepunk med metalliska inslag och drag åt fastcore. Årets bästa spår finns på plattan: Explode.

Product Of Waste - Prophesies Of A Poor Man
Ilsken politiskt klingande hardcore med punkens egen Vanilla Ice på sång.

Nails - Unsilent Death
Skitigt, snabbt, inget tjafs, bara vildsint hardcore med death metal och grindinslag.

The Black Pacific - ST
Pennywisepunk men så mycket jävla bättre än Pennywise.

Ceremony - Rohnert Park
Old school hardcore a la Dischord, såsom Minor Threat och SOA lirade den med Black Flagesque eftersmak av ångest, ilska och depression.

Total Abuse - Mutt
Svettigt misantropisk hardcore av den ilsknare arten där allt stinker av misslyckande, febrilt självhat och misär.

Nesseria - ST
Manglande fransk metallisk hardcore som vet precis hur skiten sitter ihop.

Integrity - The Blackest Curse
De är tillbaka och på många sätt bättre än någonsin. Feta metallguror slingrar ihop sig i Slayermelodier och skaffar horbarn med Tragedy och His Hero Is Gone. Mayhem sweet mayhem.

Hedervärda omnämnanden:
Burning Love - Songs For Burning Lovers
Dangers - Messy, Isn't It?
Coliseum - House With A Curse
Pro-Pain - Absolute Power
Okkultokrati - No Light For Mass
Masakari - The Profit Feeds
Hellmouth - Graveyard Skies
OFF! - 4 First EPs
Nightbirds - ST
Early Graves - Goner

METAL:

Misery Index - Heirs To Thievery
Grind, death, hardcore i optimal kombination.

Slang - Life Made Me Hardcore
Dessa japaner spelar Tung Death Metal såsom Fan själv skulle spela den, fylld med crustig hardcore och heavy metalinfluenser.

Watain - Lawless Darkness
Världens bästa Black Metalband, kanske världens bästa Metalband. Punkt slut.

Fear Factory - Mechanize
Grindig, precisionsthrashmetal med den patenterade industrifeelingen. They're back.

Gadget/Phobia - Split
Två av den ultrabrutala deathgrindens allra klarast lysande stjärnor förenas på en av de senaste årets bästa splitar. Svenska Gadget massakrerar allt motstånd och låter Phobia puréea likdelarna.

Pristina - The Drought (Ov Salt & Sorrow)
Omtumlande hardcoremetal med progressiva inslag. Att våga slänga in ett trumsolo i avslutande spåret tyder på gigantiskt stora testiklar; precis så som vi vill ha dem.

Black Anvil - Triumvirate
Innovativ Black Metal från ett band som går från klarhet till klarhet.

Exodus - Exhibit B
Gammal är äldst eller hur? De här rävarna vet precis hur man sätter ihop skiten så att den får en att känna sig som om man vore på sin allra första thrash metalkonsert (för min del Metallica 1986 med Anthrax som förband) iklädd skinnpaj och jeansväst med Dead Kennedystryck.

High On Fire - Snakes For The Divine
Massivt tunggung från mästarna av doom/sludgemetal

Torture Division - Evighetens Dårar
Det kanske är tur att inte alla spelar Death Metal på den här nivån. Då skulle det bara finnas perfekta plattor. Hur tråkigt vore inte det?

Hedervärda omnämnanden:
haarp - The Filth
Black Breath - Heavy Breathing
Heaven Shall Burn - Iconoclast (Part One: The Final Resistance)
Phobia - Unrelenting
Death Angel - Relenltless Retribution
Aeon - Path Of Fire
Bombs Of Hades - Chambers Of Abomination
The Crown - Doomsday King
GAF - Cultivate Disdain
Horned Almighty - Necro Spirituals